Förbrödring. Vänskapslandskampen mellan Frankrike och Algeriet var tänkt att bli ett led i försoningen länderna emellan. Efterspelet kom att handla om annat.

Läkta sår?

Den 18 mars 1962 slöt Algeriet och Frankrike fred. Att all antagonism inte försvann genom Evianfreden blev tydligt när landslagen 39 år senare möttes i Paris.

Läs om Algeriets fotbollsrevolt och spelarna som offrade allt för att spela för friheten.

I tidningen France Football målades matchen 2001 upp som »ett försoningsmöte«. För första gången sedan Algeriets självständighet skulle de möta Frankrike och grunden för en fredlig drabbning var lagd: tre år tidigare hade det franska VM-guldet beskrivits som en integrationstriumf, då en trupp fylld av spelare med rötter från forna franska kolonier charmat fotbollsvärlden. 

Störst fokus riktades på Zinedine Zidane, uppväxt i Frankrike med två algeriska föräldrar. Inför mötet på Stade de France pressades Zidane på sina lojaliteter, och i tidningen Le Monde avslöjade han att han »för första gången i livet« inte skulle bli besviken om Frankrike förlorade.

Oroligheterna började redan före avspark. När nationalsångerna spelades dränktes Marseljäsen av visslingar från algeriska fans på arenan i de norra delarna av Paris, »deras område«.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Berättelser från världens största sport. Bli Offsidemedlem – läs och lyssna på Sveriges bästa fotbollsjournalistik.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 27 november 2023. Artikeln är skriven av .