Erik Hamrén blickar ut genom en smutsig fönsterruta och ser ett ännu skitigare landskap svepa förbi. De övergivna industrilokalerna och de nedgångna lägenhetskomplexen som ligger längs med tågrälsen mellan Amsterdam och Alkmaar blir om möjligt ännu tråkigare i det dystra vädret. Inte konstigt att förbundskaptenen gäspar.
Hamrén flög in från Lyon för en dryg timme sedan. Där såg han Kim Källström göra 90 stabila minuter i Champions League-matchen mot Apoel Nicosia, och nu är Hamrén halvvägs igenom den miniturné som går ut på att se så många landslagsaktuella spelare i klubbsammanhang som möjligt innan han tar ut truppen till träningslandskampen mot Kroatien. I Alkmaar ska han se Rasmus Elms AZ möta Behrang Safaris Anderlecht i Europa League.
Jag frågar om det blir en bit mat med Rasmus efter matchen.
– Nej, han vet inte ens att jag är här, säger Hamrén. Jag gör så ibland. Andra gånger meddelar jag spelaren att jag kommer. Det borde jag kanske göra oftare, men de har så mycket med allt runt omkring. Med Rasmus är det inte något speciellt jag känner att jag vill ta upp heller. Han har gått bra ganska länge nu.
