Flygbåten mellan Rio de Janeiro och färjeterminalen på andra sidan Guanabaraviken påminner om båtarna som trafikerade Malmö–Köpenhamn förr i tiden. De är små, snabba och stinker diesel. Skillnaden är att denna överfart bjuder på en svårslagen utsikt. När flygbåten kommit halvvägs över den glittrande viken breder ett av världens vackraste vykort ut sig bakom oss. Omgiven av kala berg och grön regnskog, inklämd mellan Sockertoppen och Kristusstatyn, kliver Rios skyline fram. Det är denna kaotiska metropol som Fábio Augusto lämnat för att söka lugnet i badorten Camboinhas.
Här på andra sidan viken hittar vi dem som har gjort snabba cash i Rio, men som ändå inte tjänat tillräckligt mycket för att kunna flytta till Barra da Tijuca, där de riktigt rika finns. I Camboinhas bor advokater, korrupta tjänstemän och bicheiros – högt uppsatta medlemmar i stadens spelmaffia. Här lever också pensionerade kokainkungar, frikyrkliga pastorer och före detta fotbollsproffs. Ett tag ägde Romário ett hus vid stranden, i vilket han lät en av sina många flickvänner bo. De andra exproffsen som har hus här har antingen spelat i den brasilianska ligan eller haft utlandskarriärer i länder som Cypern eller Sverige eller någon mindre portogisisk klubb. Lite elakt kan man säga att det är i Camboinhas som B-laget bor.
Fábio Augusto hämtar oss i sin reservbil – en silvrig Honda Civic med mattsvart motorhuv. Hans riktiga åk, en Mitsubishi stadsjeep, har precis blivit beslagtagen i en razzia. Fábio hade varken betalat vägskatten eller besiktigat bilen, dessutom behövde hans körkort förnyas. Så länge han inte betalar och förnyar är bilen i trafikverkets förvar och tickar 100 kronor om dagen.
– Jag fattar inte varför polisen ska komma ut här, säger Fábio. De kan väl ha sina satans razzior inne i stan istället.
