Egentligen var Pétur Björn Jónsson i Sverige på semester. Det var tidig vår 1997 och han hälsade på sin barndomsvän, Hammarbys mittback Pétur Marteinsson, i Hökarängen.
Men eftersom Pétur Björn spelade fotboll för Leiftur på Island frågade Marteinsson tränaren Rolf Zetterlund om det var okej att hans isländska kompis, »en kämpastark kantspelare«, fick vara med och lira på några träningar under sitt Sverigebesök.
Hammarby spelade i division ett, men nivån på träningarna var mycket högre än Pétur Björn var van vid. Ändå lyckades han imponera på Hammarbys ledning.
– Han var avig, minns Zetterlund. Han kunde sticka åt ett håll och låta bollen ligga kvar. Det var svårt för motståndarna att läsa.