Uppdrag glädje

De lämnade Kalmar FF som firade stjärnor och återvände hem som utpekade frälsare. Förväntningarna kom på skam och efter fyra års kamp är det frågan värt: Hur är egentligen läget med bröderna Elm?

En bitande vind viner över träningsplanen Gastens IP, regnet transporterar sig horisontellt. Det är bara någon plusgrad i luften och ute på konstgräset kommenderar Kalmar FF:s tränare Nanne Bergstrand spelarna i en inläggsövning. Bollarna curlas in – ömsom från höger, ömsom från vänster – och i straffområdet gör spelarna som är uppdelade i grupper om tre sitt bästa för att bedöma bollbanor i den nyckfulla blåsten. Nanne Bergstrand muttrar med jämna mellanrum recensioner av inläggen högt för sig själv där han vandrar med händerna på ryggen vid mittlinjen. En av grupperna firar fler triumfer än de andra: Viktor och Rasmus Elm lyckas oftast hitta rätt med löpningarna.

För egen del är det som en resa tillbaka i tiden. När jag var på plats i Kalmar vintern 2007 hörde jag samma slags Nanne-muttrande – men då när tränaren nogsamt bockade av spelarna på en lista efter att de hade klarat av att genomföra ett regelrätt inkast (något som i sin tur fick brasilianaren Fábio Augusto att gnälla om knattelagsträning). Och då liksom nu: snålblåst från Kalmarsund, iskallt regn som trängde in i märgen samt två bröder Elm som särskilde sig från mängden. Det enda som till det yttre skvallrar om att det är en ny tid är utsikten. På den tiden låg träningsplanen intill slitna Fredriksskans IP i de centrala delarna av Kalmar, numera huserar laget längs med E22:an. 

Men det finns förstås några skillnader till. Det som då var självsäkra, upproriska Kalmar FF som njöt av att de hade fått ett brev från en AIK:are som kallade dem »djävla småländska bonnläppar« som hade »knullat grisen i röven«, har på senare år varit en klubb som snarare än att reta storstadsklubbar famlat efter riktning och som i fjol hängde kvar i Allsvenskan först efter kvalspel. Det som då var en kärntrupp som sparkade uppåt och som tycktes stå enad har på senare år varit en jäsande gryta av konflikter och misslyckanden. Till och med snälle Viktor Elm har gått ut offentligt och manat till skärpning. Det som då var öppna spjäll med bloggande spelare som bjöd in till lagets innersta har på senare år varit en mer stängd klubb där den sjukdomsförföljde Rasmus Elm vägrat svara på vad som är fel med kroppen.


Prenumerera digitalt för 1 krona första månaden!*

Läsning på sajten och app för e-tidning. Avsluta när du vill.

Prenumerera

Har du redan ett konto? här. Sugen på en pappersprenumeration? Teckna här.

* Därefter 39 kronor per månad. Digitala prenumerationer förnyas automatiskt varje månad (samma dag som beställningsdagen fast nästkommande månad) tills dess att de sägs upp.
Artikeln publicerades i Offside 2-2020 (23 mars 2020) och är skriven av .