Vem orkar älska Partick Thistle?

Ständigt hånade för sitt lilla prisskåp och alltid i skymundan av Glasgows två stora klubbar.

1968, när Alan Nelson var åtta år gammal, framförde Cliff Richard Congratulations i Eurovision Song Contest. Låten blev omedelbart listetta i Storbritannien. Alan har hatat den sedan dess.

Första gången han insåg att hans känslor för låten skilde sig från majoritetens var bara några dagar efter Richards – »Britain’s Elvis Presley« – framförande i statstelevisionen. En klasskamrat, tillika Glasgow Rangerssupporter, började nynna: »Congratulations, and celebrations, na na na na na na na na na na na naaaa.« Någon minut senare insåg Rangerspojken att Partick Thistle hade förlorat i helgen, och bytte ut texten. Samma glättiga melodi, men nu lät det istället: »Congratulations, and relegation, na na na na na na na na na na na naaaa.« Det tog inte lång tid innan övriga killar i klassen stämde in. Där satt Alan i klassrummet, ensam om att hålla på ett lag som alla hånade honom för.

Annons

45 år senare har inte mycket förändrats. När han i dag står på någon pub i Glasgow, med en pint lager i näven och den rödgulrandiga Thistlehalsduken runt halsen, händer det fortfarande att Rangerssupportrar, trots att de på grund av tvångsnedflyttningen efter konkursen 2012 numera spelar två divisioner under Thistle, glider fram och nynnar »that fucking melody!« i hans öra. Inte heller är det ovanligt att Celticsupportrar lägger en ömkande hand på Alans axel och säger något i stil med »jag tycker synd om dig som håller på Thistle«. Eller än värre: »Thistle är mitt andralag.«

 

Under fliken »History« på Partick Thistles hemsida konstateras lakoniskt att klubben högst troligt har släppt in fler mål än man gjort framåt under sin nästan 140-åriga historia. Där står också: »Vilken typ av människa håller på Thistle? Ja, vi är inte så många, vilket antyder att det inte är det lättaste att vara en Thistlesupporter. En genomsnittlig människa klarar nog inte av det. Inte alla önskar att var och varannan dag bli retade på arbetsplatsen eller i skolan av dem som tar den enkla vägen fram i livet. Inte alla orkar med att för jämnan se sina favoritspelare bli sålda till andra klubbar. I årtionden har vi också tvingats leva med att man skämtar om oss, det är saker som att våra supportrar är så få att de har årsmöte i en telefonhytt. Thistlesupportrar må vara få till antalet, men ingen kan säga att vi inte är uthålliga, varaktiga och på gränsen till masochistiska.«

Det är torsdag förmiddag och knappt två veckor till julafton när jag står bredvid Robert Reid, den snart 80-årige mannen som ligger bakom beskrivningen på hemsidan. »Thistlehistorikern«, som han själv kallar sig, och »klubbambassadören«, som klubben kallar honom, blickar ut genom ett skitigt fönster och ner på hemmastadion Firhill och dess regnvåta gräsmatta.

– När det är en grå dag i Skottland är det en svart dag i Glasgow, säger han. Det senaste är att det ska regna varje dag fram till lördag när vi möter St Johnstone. I dag, i morgon och på lördag.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?