Tidningarna hade skrivit länge om »250 000-kronorsmannen«, om Djurgårdens stora satsning på en av Sveriges största talanger. Nu satt Vito Knezevic äntligen på tåget mot Stockholm. Han var 20 år, uppklädd till tänderna och laddad för sitt största äventyr någonsin.
Flytten till Sverige från Jugoslavien som fyraåring mindes han knappt. Åren i Borås hade gjort honom till en av landets främsta fotbollstalanger. Nu kammade han håret en sista gång innan han klev av på Centralstationen i Stockholm. Stockholm – staden som han tidigare bara sett på TV. Staden där alla knarkade och där tunnelbanan var rena slakthuset. Han hade ju hört sig för. Han hade bestämt sig för att köra med taggarna utåt tills han hade koll på läget.
Nästa dag träffade han lagkamraterna. Tommy »Baloo« Berggren hälsade på Vito och visade honom runt på anläggningen: »Här kan du dricka kaffe, här är duscharna.« När den väldige Berggren fortsatte med rundvandringen började Vito undra om inte killen drev med honom. »Han är alldeles för schysst«, tänkte Vito. I omklädningsrummet visade Berggren Vito att han skulle få en egen plats. Vito blev nu helt övertygad om att Berggren drev med honom och svarade »Ska du ha en smäll eller?«
