När Danmark sprang ifrån

2018 ville danskarna inte veta av sitt skandalomsusade landslag. Nu är varenda landskamp på Parken en hyllning till de älskade spelarna som leds av en förbundskapten utsedd till Danmarks största ledare. Hvad fanden skete der?

Det första målet var som en önskedröm. Det började med den mästerliga passningen från Christian Eriksens högerfot. Bollen hade rätt precision och så pass hög fart att de franska försvararna inte hann hitta sina positioner. Sedan följde två lätta touchar av eleganten Mikkel Damsgaard ute på vänsterkanten, innan han uppfattade öppningen i det franska straffområdet och skickade iväg en inåtskruvad passning. Och så effektueringen, när den flygande anfallaren Kasper Dolberg med sträckt fot petade in bollen bakom Alphonse Aréola.

1–0 till Danmark mot världsmästarna på ett fullsatt Parken i den sista matchen före VM. Och med tre huvudrollsinnehavare där urvalet knappast kunde ha varit bättre: Eriksen, som femton månader tidigare hade fallit ner på samma fotbollsplan och blivit återupplivad. Damsgaard, som i stjärnans frånvaro fick ett sensationellt genombrott under EM. Och Dolberg, som fortfarande har potential att bli den etablerade klassforward som kan göra landslaget ännu starkare.

Fem minuter senare löpte Parken amok igen. Efter en hörna hamnade bollen hos Andreas Skov Olsen, som med ett resolut volleyskott satte den i mål till 2–0.

Det var utan tvekan ännu en sådan där kväll på Parken. En sådan där kväll då Danmarks nationalarena i Köpenhamn känns som världens bästa hemmaplan. När en dansk landskamp är en fest man inte vill missa och samhörigheten mellan publik och spelare känns bergfast.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Berättelser från världens största sport. Bli Offsidemedlem – läs och lyssna på Sveriges bästa fotbollsjournalistik.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 14 november 2022 och uppdaterad 29 december 2022. Artikeln är skriven av .