Med sina olivgröna väggar och golv, några rejäla furuskåp i foajén och sitt välvda tak andas Gubbängshallen i södra Stockholm genomsvensk kommunal anläggning. Men den här dagen, när Hammarbys pojkar födda 2001 dribblar runt på planen före sin träning, har hallen fått en brasiliansk touch. Från en raspig högtalare pumpar sambamusik på hög volym, och medan killarna far runt på golvet blir de betraktade av en ljuslockig man iförd brasiliansk landslagsdräkt. När klockan på väggen är fem över nio stänger han av den glada musiken och samlar barnen i en ring, mitt i gympasalen.
– Bom dia! God dag! Erik Johansson heter jag, men jag brukar kallas »Samba-Erik«. Jag har spelat i Allsvenskan i tolv år, bland annat i Hammarby. Och så har jag spelat i Brasilien, vilket påverkade mitt liv väldigt mycket. Vet ni vad publiken i Brasilien skriker när man gör en tunnel? Olé!
Hammarbys lagledare Jenny Centellini står vid sidan av planen och myser. Hon har bokat Erik Johansson tidigare och vet att barnen gillar att få tricksa och finta. Just den här träningstimmen kallar hon »Sportlovskul«.
– I dag ska ni få prova jogo bonito, det vackra spelet, säger Erik. Var det någon av er som såg Champions League i går? Schalke mot Real Madrid?
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.
