När Piteå IF:s spelare och ledare summerade fjolårets fjärdeplats ville de helst att säsongen skulle fortsätta. Tack vare två avslutande storsegrar tog laget lika många poäng som Linköpings FC efter sommaruppehållet och vann »hösttabellen« med bättre målskillnad än svenska mästaren. Det var tredje året i rad som landets nordligaste elitlag, med en av seriens mest anonyma spelartrupper, skuggade de ständiga topplagen från Malmö, Eskilstuna och Linköping.
Ändå tog den breda fotbollspubliken inte notis. Inför den här säsongen spådde SVT:s expert Frida Östberg att Piteå skulle bli »årets flopp«, och på den allsvenska upptaktsträffen trodde ingen av de närvarande klubb- eller medierepresentanterna att norrbottningarna kunde vinna serien. Både Kristianstads DFF och Djurgårdens IF, som Piteå bortaslog med 5–1 i säsongsavslutningen fem månader tidigare, uppskattades ha större medaljchans.
»Suveränt«, tänkte Leif Strandh och log. Piteås halvtidsanställde sportchef sedan sju år tillbaka var van vid att bli förbisedd.
– Ingen har koll på vad vi gör här uppe, säger han. Det passar vårt norrbottniska kynne att slå ur underläge. Varje gång vi blir ignorerade knyter vi näven och tänker: »Nu ska vi visa de jävlarna där nere!«
