Det var en ljuvlig söndag. Marseilles hamn, Vieux Port, värmdes upp av novembersolen och René Simoni hade bjudit mig på det mest klichéfyllda som går att äta i stan: en aiolitoppad bouillabaisse där vi själva hade fått peka ut soppans fiskar före anrättning. Med varsin pastis i handen, bien sûr.
Mätta och belåtna vandrade vi sedan upp genom gränderna medan René berättade om Roger Magnusson, som han lärt känna under svenskens framgångsrika år i Olympique de Marseille under tidigt 70-tal. René var supportern som blev polare med lagets stjärna och nu gödslade han ut halvsanningar om makalösa dribblingar och om fans som valde plats på arenan för att kunna se Roger på nära håll i första halvlek bara för att flytta över till motsatt långsida när andra halvlek tog vid.
Plötsligt stannade René upp, tog tag i min axel och pekade ner mot asfalten.
– Det var här han låg.
