Foto: Carl Recine/Bildbyrån

United we stand

En spenderar hela sin lön på United, en annan t­jänar hela sin inkomst på United. Några smiter in gratis på United, några skulle a­ldrig sno en cent av United. Vissa har suttit på samma plats i 40 år och sett United. Andra ska snart till Tokyo med United. Det är en helt vanlig onsdag på Old Trafford.

Media har uppmanat Manchesterborna att vara på sin vakt. Förra gången ett lag från Glasgow spelade i stan förvandlades gatorna till en krigszon. Nu fruktar man att det ska hända igen. Nyhetsuppläsarna på radio och TV varnar för den annalkande invasionen.

På löpsedlarna hajpas kvällens match som »Slaget om Storbritannien«. Samtliga hotell är fullbokade, som de alltid är när United spelar hemma. Old Trafford byggs ständigt ut med allt högre läktare, men räcker ändå aldrig till för att mätta efterfrågan. I dag har arenan 76 000 platser, ändå har varenda ligamatch varit utsåld de senaste 15 åren.

Annons

På TV intervjuas gamla Unitedspelare om kvällens match mot Celtic och om helgens seger i ligan mot West Bromwich. Programledarna går igenom matcherna i minsta detalj. Mår Cristiano Ronaldo bra? Är han fulltränad än? Såg ni den där ilskna blicken han gav publiken? Kanske vill han flytta till Madrid ändå?

Jag sitter också i en TV-soffa. Channel M:s United debate show betalar mig för att diskutera Unitedrelaterade ämnen med den gamle målvakten och Europacupsegraren Alex Stepney. Manchester City-anhängaren Noel Gallagher i Oasis plågar sig själv med programmet varje vecka och sa nyligen att samtliga medverkande var »wankers«. Han har säkert samma uppfattning om mig – för honom är jag bara ännu en idiot från Urmston, en Unitedtrogen stadsdel nära Old Trafford.

 

Jag har Manchester United i blodet. Min gammelfarbror Charlie Mitten var stjärna i Sir Matt Busbys lag från 1948. När Charlie värvades till Santa Fe i Bogotá i Colombia blev han en av de första brittiska fotbollsspelarna som flyttade utomlands. På Old Trafford tjänade han nio pund i veckan, i Sydamerika fick han det tiodubbla. Brittisk press kallade honom »Banditen i Bogotá«.

I Santa Fe spelade han mot den store Alfredo di Stéfano, som fanns i lokalkonkurrenten Millonarios. Han tackade sedan nej till ett anbud om att flytta till Real Madrid tillsammans med di Stéfano – anbudet kom från en ung jurist vid namn Santiago Bernabéu. Charlies fru hade hemlängtan, så paret återvände till England. Där vägrade Manchester United av ren princip att ta emot Charlie igen, trots att han var en skicklig ytter. Han skrev på för Fulham i stället och blev senare manager för Newcastle United.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?