Förra året vann du i snitt nästan sju luftdueller per match. Tvåan på listan, Djurgårdens Jonas Olsson, vann bara tre. Varför är du så dominant i luftrummet?
– Det enkla svaret är att jag är lång, 190 centimeter, men det är förstås inte hela sanningen. Jag har väl helt enkelt bra tajmning och är tillräckligt tuff i duellerna.
Har du alltid varit bland de längsta i laget?
– Ända sedan jag var liten, men jag har inte alltid varit bra på huvudet. Faktum är att fram till att jag var runt 17 år var jag rätt dålig på att nicka. Jag var inte direkt rädd för att gå upp i luften, men jag gick inte dit till hundra procent. Min pappa tjatade mycket på mig om att jag måste bli bättre på att nicka.
Du har tidigare berättat att din pappa alltid varit din privata coach och att han ofta kritiserade dig för att du inte var tillräckligt tuff på planen i unga år.
– Exakt så var det! Han införde till och med ett belöningssystem för mig. Om jag fick ett gult kort i en match gav han mig 50 danska kronor. Gjorde jag ett mål fick jag bara fem. Han sa till mig: »Du gör så många mål ändå och jag vill inte bli ruinerad.« Han ville väl inte direkt att jag skulle kapa allt jag såg, det var nog mest för att få mig att förstå att det var okej att inte vara så snäll hela tiden.
Hjälpte mutorna?
– Jag tror det. Det var inte så att jag blev fullständigt galen på planen och fick gula kort hela tiden, men det gjorde definitivt att jag blev tuffare i duellerna.
Vilket sedan lade grunden för det som kom att bli din spetsegenskap som vuxen?
– Ja, går man inte in hundra procent i en luftduell så vinner man den aldrig, så jag är skyldig min pappa mycket. Han är en stor orsak till att jag nått så långt som jag har gjort. När han tjatade på mig om mitt huvudspel lyssnade jag och bestämde mig för att bli bra på det.
Men de fysiska förutsättningarna måste du ändå ha haft från början. Som ung var du också en rätt lovande badmintonspelare?
– Jag vet inte hur bra jag var … jag tror faktiskt att jag var rätt dålig. Men visst, det är en sport som kräver mycket spänst och rörelse, så en del kanske jag fick med mig därifrån.
Berätta om din luftduellsteknik. Hur tänker du när du går upp för att nicka?
– Allt beror på om jag försvarar eller anfaller. Att gå upp i en duell när vi försvarar oss är mycket enklare, då handlar det bara om att ligga bakom, avvakta och försöka nå högst. Är det en offensiv nick tänker jag lite annorlunda, då försöker jag gå upp tidigt för att tvinga motståndaren att göra det också. Men just på den fronten kan jag bli mycket bättre. Jag borde verkligen kunna göra fler mål med huvudet.
Att allt fler motståndare nu är medvetna om dina spetsegenskaper underlättar kanske inte den uppgiften.
– Givetvis inte. När vi har offensiv hörna har jag ibland två spelare på mig, och de tittar inte alls på bollen utan bara på mig. Men det är något jag måste lära mig att klara av. Jag hoppas att jag utvecklar det den här säsongen och gör fler nickmål.
Är det inte ganska lätt ändå som försvarare att störa en bra huvudspelare?
– De vill alltid in tätt på kroppen för att sabotera upphoppet. Men då handlar det om att vara i rörelse, och inte gå in för tidigt i den ytan där man ska nicka bollen … nej, jag har fortfarande en hel del att förbättra på den punkten.
De senaste åren har det kommit en del forskning på att fotbollsnickar kan orsaka hjärnskador. Är det något …
– … som jag har märkt? Nej, fast det kanske jag inte hade gjort oavsett … Jag hoppas verkligen inte att den forskningen stämmer. Det är klart, några hjärnceller försvinner säkert per match. Jag får bara hoppas att jag har tillräckligt många att slösa bort.