Mina gubbvader värker efter morgonens löprunda, men jag kan inte klaga. Jag är en pensionerad fotbollsspelare som kan njuta av att det är match. Det är gott kaffe i min pappersmugg och jag känner doften av våfflor från Örjansstugan.
Jag tittar ut över planen och ser ett talangfullt HBK förbereda sig för avspark. Inför säsongen sade tränaren Magnus Haglund: »I år är vi mycket yngre och vassare än förra gången vi var uppe i högsta serien.« Blicken fastnar på Andreas Johansson, eller som alla kallar honom: »Ante G.«
Han fyllde 41 år innan den allsvenska premiären och är mitt uppe i sin 22:a elitsäsong. Han, som debuterade i Allsvenskan några veckor efter att Rederiets sista säsong började sändas, springer med lätta steg mot bollkallarna och gör high-five med pyttesmå människor som är 30 år yngre. Inför tidigare matcher i år har jag sett Antes lagkamrat Kazper Karlsson vinka till sin pappa på läktaren när han värmt upp. Kazpers pappa är två år yngre än Ante.
