Örgryte IS – det lidande sällskapet

Ännu en omstart. Ännu en kamp i botten av Superettan. Medan de andra stora Göteborgslagen spelar i Allsvenskan och ökar sina publiksnitt brottas Örgryte IS med en identitetskris.
Nu berättar flera nyckelpersoner om hur Sveriges äldsta fotbollsklubb sparkade snett.

Bellinis 90-talsdänga Samba de Janeiro dånar från högtalarna på Gamla Ullevi. Örgryte IS anfallare Viktor Lundberg har precis petat in 3–0 mot Gefle och sparkar i sin glädje upp bollen på läktaren. Lagets tränare Andreas Holmberg kastar i väg en vattenflaska, rusar fram och tillbaka utan plan eller riktning och kramar alla han får tag i vid avbytarbänken. I den soldränkta hemmaklacken hoppar och vrålar barbröstade hemmasupportrar. Under de sista 20 minuterna hörs de betydligt mer än vad som är normalt för en klack på några hundra personer. När klockan tickar in på övertid reser sig sittplatspubliken upp. Vissa stämmer in i segersången: »Så skööönt å va öisare!«

Den här eftermiddagen är otvivelaktigt trivsam för alla rödblå. Utöver Lundbergs definitiva avgörande har publiken bjudits på ett spektakulärt långskott i krysset av Edi Sylisufaj. Med lite tur hade den avige yttern Aydarus Abukar kunnat göra ett nästan lika vackert mål – hans skott utifrån träffade ribban. Tre poäng! Champagnefotboll! Lirarnas lag!

Åtminstone för en dag.

Fortsätt läsa
– från 79 kr / månad

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerades 19-06-2024. Artikeln är skriven av .