Bellinis 90-talsdänga Samba de Janeiro dånar från högtalarna på Gamla Ullevi. Örgryte IS anfallare Viktor Lundberg har precis petat in 3–0 mot Gefle och sparkar i sin glädje upp bollen på läktaren. Lagets tränare Andreas Holmberg kastar i väg en vattenflaska, rusar fram och tillbaka utan plan eller riktning och kramar alla han får tag i vid avbytarbänken. I den soldränkta hemmaklacken hoppar och vrålar barbröstade hemmasupportrar. Under de sista 20 minuterna hörs de betydligt mer än vad som är normalt för en klack på några hundra personer. När klockan tickar in på övertid reser sig sittplatspubliken upp. Vissa stämmer in i segersången: »Så skööönt å va öisare!«
Den här eftermiddagen är otvivelaktigt trivsam för alla rödblå. Utöver Lundbergs definitiva avgörande har publiken bjudits på ett spektakulärt långskott i krysset av Edi Sylisufaj. Med lite tur hade den avige yttern Aydarus Abukar kunnat göra ett nästan lika vackert mål – hans skott utifrån träffade ribban. Tre poäng! Champagnefotboll! Lirarnas lag!
Åtminstone för en dag.
Segern mot Gefle är lagets första på hemmaplan i Superettan 2024. Efter att Örgryte två år i rad har tvingats kvala sig kvar i serien har de ännu en gång inlett säsongen med förluster och krisrubriker. Och klackens röststyrka kompenserar knappast för att endast 1 479 personer pallrat sig till Gamla Ullevi den här soliga söndagen.