»Hon hade fått en guidad tur på min skola«

Fotbollsledare gillar att avfärda kniviga frågor med att de är »hypotetiska«. Här drar ­Offside det presumtiva till sin spets. Den här gången: Caroline Seger, lagkapten i FC Rosengård och landslaget.

Du ska sommarprata 2019 och din producent föreslår att du inleder med något talande från din tid i Philadelphia. Vad fokuserar du på?

– Jag blev chockad över att man som professionell idrottare efter varje match åkte till en bar och festade tillsammans med supportrarna. Som ung och ny i truppen åkte jag med ett par gånger, men vi skulle alltid upp och träna dagen efter och det kändes väldigt märkligt. Det fungerade inte för mig och det finns inte i min värld att man som fotbollsspelare kan leva på det sättet. Men det är olika kulturer i olika länder och om man har fått det att fungera under hela sin karriär är det säkert svårt att säga emot.

Nilla Fischer kommer fram till dig och frågar om ni kan ha delad vårdnad om din diamantboll från 2009 eftersom hennes senaste har gått sönder. Vad svarar du?

Annons

– Hon får skylla sig själv, så: »Absolut inte, Nilla! Gå och vinn dig en ny.« En diamantboll är ingenting man har delad vårdnad om.

FC Rosengård går i konkurs och du måste flytta tillbaka till en av de klubbar du tidigare representerat. Var hamnar du?

– Då blir det Lyon. Jag tycker om staden väldigt mycket, betydligt mer än Paris. Lyon är lite mindre och passar mig bättre. Människorna och allting runt omkring fungerade riktigt bra. Fotbollsmässigt hade det känts som en revansch att få komma tillbaka och ha de absolut bästa förutsättningarna på klubbnivå.

Peter Gerhardsson bestämmer att han är den ende som får välja musik i landslagets omklädningsrum och spelarbuss. Hur reagerar du?

– Jag hade sagt till hela laget att vi lämnar utan att komma tillbaka, men jag är inte säker på att jag hade fått med mig alla. Det finns säkert någon lömsk typ i laget som uppskattar hans musiksmak, men jag är inte en av dem. 

Du får chansen att visa din barndoms Gantofta för valfri kändis. Vem väljer du och vad skulle ni göra?

– Ellen DeGeneres. Jag tror att vi hade haft trevligt tillsammans, oavsett om vi varit i Gantofta eller någon annanstans. Hon är otroligt rolig och har gjort så mycket för så många människor. Hon hade fått en guidad tur på min gamla skola och sedan hade jag samlat alla gamla kompisar för en sjumannamatch på Stendösvallen. Dagen avslutas med käk på pizzerian.

FC Rosengård blir åter en del av Malmö FF, applåderar du?

– Det gör jag, men bara om förutsättningarna blir rättvisa. Vi ska inte tillhöra klubben bara för att man ska ha ett damlag. Ekonomiskt förstår jag om det inte blir samma förutsättningar, men allting runt omkring – omklädningsrum, gym, sjukgymnaster, träningsplaner – ska vara lika. Det herrarna har ska damerna också ha.

Ett spelbolag vill ge dig en halv miljon för att du ska vara företagets ansikte utåt med sloganen »Seger till varje pris«. Nappar du?

– Nej, det är för lite pengar för att det ska vara värt det. Men jag gillar sloganen.

SVT börjar sända samtliga seriematcher med kravet att spelet avbryts två gånger per halvlek för intervjuer med lagkaptenerna. Okej med dig?

– Som lagkapten hade jag fått mycket TV-tid, så det hade varit bra. Men nej, det hade inte känts okej. Vi hade faktiskt det här upplägget i franska ligan när jag var där. Om man satt på bänken kunde en reporter plötsligt dyka upp med mikrofonen och ställa frågor. Det blev jättekonstigt och var minst sagt irriterande.

Det svenska landslaget garanteras en plats i sommarens VM-final om FC Rosengård inte tar fler än fem poäng under våren. Är det värt det?

– Jag skulle ta en VM-final. Therese Sjögran och resten av FC Rosengård kommer att hänga mig, men det finns en medalj jag saknar i prisskåpet och det är ett guld med landslaget. Det är dessutom antagligen mitt sista VM, men förhoppningsvis inte mitt sista år i Damallsvenskan. Vi får ta revansch och vinna SM-guld 2020 istället.

Annons