»Bara för att en klubb vinner SM-guld betyder det inte att den alltid är bäst på alla punkter«

Medan lagkamraterna i MFF jagade SM-guld bar Ivo P­ekalski på helt andra känslor. Kärleken till fotbollen hade försvunnit. ­Nu berättar han varför.

Stormen Simone har kommit till Lund. Vinden river i Ivo Pekalskis hår när han kämpar sig in på en thairestaurang vid Bantorget, ett stenkast från järnvägsstationen. Det är tidigt på kvällen men personalen håller redan på att stänga. Ägaren bor i Malmö och vill hem så fort som möjligt, innan vägarna blir för farliga att åka på.

– Men ni kan köpa mat och ta med om ni vill, säger killen bakom disken. Har inte du match i kväll förresten?

– Nej, säger Ivo Pekalski. Jag har varit i Halmstad i dag.

En halvtimme senare packar han upp riset, vårrullarna och de stekta grönsakerna på köksbordet i sin trerummare. Lägenheten är sparsmakat inredd. På väggen mellan sovrummet och köket hänger en inglasad Newcastletröja, signerad av Alan Shearer och Michael Owen. Ivo fick den i present av klubben när han var där som 15-åring för att undersöka om han ville bli ungdomsproffs i England. Bredvid TV-soffan i vardagsrummet finns en hylla som domineras av två andra fotbollsminnen. Det ena är den glasboll som Ivo fick på Fotbollsgalan 2010, där han utsågs till Årets nykomling i svensk fotboll. Det andra är guldhjälmen han fick samma år efter att Malmö FF blivit svenska mästare. Ivo var avstängd i den sista matchen mot Mjällby och satt på läktaren i Malmö tillsammans med sin pappa Roman medan lagkompisarna säkrade guldet.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Berättelser från världens största sport. Bli Offsidemedlem – läs och lyssna på Sveriges bästa fotbollsjournalistik.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 20 februari 2018 och uppdaterad 13 september 2018. Artikeln är skriven av .