Nej, vi har varken ätit eller fångat val. Det närmaste vi har kommit traditionell grönländsk mat är en Dagens lunch bestående av panerat sidfläsk med potatis. Utan sås och grönt. Det såg trist ut och kostade 125 danska kronor så vi avstod och tog oss varsin kycklingbowl som lutade åt det koreanska hållet. I slutet av lunchen fick vi sällskap av ett helt fotbollslag, vars lagkapten tittade storögt på casinomaskinerna i restaurangen.
För att fortsätta göra er besvikna: Isbergen är obestigna och Norra ishavet i stort sett outforskat. Det vill säga att ingen av oss har badat, men jag doppade tårna och smakade på Nuukfjorden. Det var mer salt än jag trodde. Ganska gott. Visste ni förresten att vattnet vid Grönlands sydvästra kust kallas Labradorhavet? Gulligt, tycker jag.
Ännu gulligare var det när jag och Daniel träffade ett par pojkar i åttaårsåldern som ville spela boll med oss. De talade bara grönländska, ingen danska, men vi förstod varandra. När de ville att Danne skulle fota deras trix och akrobatiska konster formade de en kvadrat med fingrarna, som en spelare som vädjar om VAR-granskning.
Killarna var duktiga men sköt ner bollen i ett dike vid några tillfällen. Jag offrade mig själv och mina vita (numera bruna) sneakers för att hämta bollen. Det finns inga bollkallar i grönländska ligan men det är klart att åttaåringarna förtjänade den servicen.
Sedan fick vi låna deras boll för att lägga varsin straff på varandra. Daniel 1, Jonatan 1. När vi tog farväl sade den ena killen: »You guys are so nice!« Och återigen rördes jag till tårar. Den här gången kunde jag inte skylla på kylan. Solen sken och värmde hela eftermiddagen. Till och med vår nyfunna vän från den spanska tidningen Marca tyckte att det var behagligt. Hemma i hans hemstad Valencia är det tydligen 40 grader. Och inga isflak.
Utöver superviktiga intervjuer och hemmasnickrade snabbkurser i danska (det slutar aldrig vara kul att höra danskar använda orden rolig och frokost) har Danne hyrt en cykel för att ta sig runt i »byen« som de säger här. Halvmärkligt med tanke på att avstånden aldrig är längre än en kvarts promenad. Tydligen cyklar Danne till sitt kontor i Malmö också fast det bara är fem minuters promenad dit från hans hem. Galning.
Han såg i alla fall ut att ha det gött på sin tur och har fångat flera av Nuuks vackraste vyer. Jag har botaniserat och funnit bland annat polarull. Ni som kan arktiska växter får gärna tipsa om vad jag ska hålla utkik efter i morgon. Jag lovar också att uppdatera er om min jakt på arktisk pärlemorfjäril.
Nu sover Danne, liksom våra rumskamrater från Grönlands näst nordligaste by vars namn jag ännu inte har nycklat ut, så det är väl dags att sluta banka högljutt på tangenterna. I morgon ska vi göra allt vi kan för att äta val. Häng med!
/Jonatan
