Vi inledde dagen med en omtumlande flytt. Redan när vi anlände till vårt mysiga sovrum förvarnades vi om den kommande förändringen, men i går kväll skrev vår värd att vi kunde stanna kvar. Jag och Daniel jublade. I morse när värden skulle återlämna wifi-routern som hennes bror av oklar anledning hade tagit hem meddelade hon att vi ändå behövde byta hus.
Så vi tog vårt pick och pack, utgången mjölk inkluderad, och gick fem meter bort till grannhuset, där vi möttes av ett betydligt mindre sovrum som knappt rymde våra väskor.
Men inget gott som inte har något ont med sig. I vårt nya hus finns det två badrum.
Det ena är litet, slitet och ganska omysigt. »Duschen« finns intill vattenkänsliga träpaneler och saknar draperi.
Det andra badrummet är värdigt en greve (inte osten). Möblerna pryds av gulddetaljer, det finns två handfat, ett enormt badkar och dusch med typ tio olika munstycken från olika vinklar. Det tog en stund innan jag förstod hur de olika vridkranarna skulle användas och inledningsvis kom det mer från sidan än ovanifrån. Men när jag väl bemästrade massageduschen var den ljuvlig och jag började få smak på det goda livet. Tänk att man ska behöva åka hela vägen till Nuuk för att få sig en riktigt bra dusch. Det enda som saknades var min Dubbelduschflaska som står kvar på kontoret i Göteborg.
I övrigt har vår dag bestått av mycket fotboll och många fina livsberättelser.
Av skäl som jag helst håller för mig själv vill jag fortsatt hemlighålla godbitarna som kommer att förgylla det stora Grönlandsreportaget. Däremot kan jag avslöja att vår kompis från Marca var omåttligt fascinerad av Mjällby AIF. Kanske dyker han upp på Strandvallen i höst, inspirerad av vårt fortfarande mycket läsvärda reportage Mjällbykoden som publicerades i vintras.
Mer skvaller: En Brasilientröja syntes till på Nuuks fotbollsarena i dag. Och i detta nu klev tre besvikna semifinalsförlorare in på mitt och Dannes stammiscafé, som vi skickades till av Grönlands förbundskapten efter att ha sprungit på honom och hans fru i centrum. Det var ett av få ställen som serverade mat efter klockan nio på kvällen. Hamburgare och pizza, inte ens värt att dokumentera.
Lunchen var bättre. Vi åt lokala delikatesser i form av torsk, hälleflundra och räkor på det förträffliga men lite ödsliga Café Esmeralda. Och det har varit soligt och skönt hela dagen. »För varmt för att spela fotboll«, som en grönländsk mittback uttryckte om den tolvgradiga luften. Dessutom misslyckades vi med att besöka det enligt hörsägen »hippa« caféet Kaffivik, och jag upptäckte en grop i vägen som tvingade förbipasserande bilar att bromsa in för att värna om stötdämparna. Jag försökte föreviga förloppet medan Danne undrade vad fan jag höll på med. Videor finns att se på vårt Instagramkonto.
Fortfarande ingen val. Nya tag i morgon.
/Jonatan
