Borås arena, 9 september 2006.
Vad tänkte du när din tränare Rikard Norling bad dig att plocka bort Svensson inför matchen?
– Jag blev riktigt taggad. Jag hade aldrig punktmarkerat någon tidigare, det var ett ovanligt grepp i Allsvenskan. Men det passade mina egenskaper. Jag hade en hårdför och aggressiv spelstil.
Vad fick du för instruktioner?
– Bara att hela tiden ligga så nära Svensson som möjligt.
Även när ni hade bollen?
– Då fick han vara ifred lite. Men jag var inte så delaktig i vårt offensiva spel, jag förväntades inte direkt göra tre mål i den matchen.
Hur var rollen?
– Skitrolig!
Men det tyckte inte Svensson?
– Han blev inte jätteglad. Vi small ihop redan efter tio sekunder och då blev han vansinnig. När jag fortsatte att gnaga honom i hälarna gnällde han en del. Helt rimligt, jag hade också blivit förbannad om jag haft en igel efter mig.
Han kallade dig »klistermärke« efteråt och menade att du »borde ha blivit utvisad två, tre gånger«.
– Det var en överdrift, kanske. Visst, jag spelade tufft, men det var min taktiska roll. Det blev en jävla uppståndelse. Elfsborgarna var arga, AIK-fansen älskade mig och medierna kunde inte släppa det. Telefonen ringde konstant.
Du lyckades med din uppgift och fick Elfsborgs stjärna ur balans, så varför blev du utbytt i paus?
– Norling insåg nog att jag låg illa till med mitt gula kort. Jag minns det som att han var nöjd med min insats, inte minst eftersom jag fick göra det igen några omgångar senare.
Ja, du fick i uppgift att svansa efter Aílton i bortamatchen mot Örgryte. Blev han lika -irriterad som Svensson?
– Han sa inte ett ord. Den punktmarkeringen var lite annorlunda, där skulle jag inte ligga riktigt lika nära. Det var mer att hålla koll på honom.
Även när han sprang ut till sidlinjen för att få taktiska instruktioner av sin tränare Sören Börjesson?
– Jag ville driva med all uppmärksamhet efter »Svenssonpunktningen« och ge folk en liten karamell. Det var märkligt att varken Börjesson eller Aílton reagerade på att jag stod en halvmeter ifrån, för jag hörde hela deras samtal. Jag minns inte vad de sa, men jag antar att det handlade om hur Aílton skulle göra sig av med sin ryggsäck.
Var han svårare att punkta än Svensson?
– De var jävliga på olika sätt. Aílton var mer hal och trixig i sista tredjedelen. Han fintade skjortan av mig med en tunnel men gick mållös ur matchen. Det känns fint att jag lyckades radera ut två av den säsongens bästa spelare.
Tydligare avtryck än så satte du inte under din karriär.
– Nej, så är det. Att jag 2005 sköt upp AIK till Allsvenskan med två mål mot Västerås har de flesta glömt bort.
Är du bitter över det?
– Nej, herregud. Vissa spelare blir inte ihågkomna alls. Till mig kommer det fortfarande fram folk som tycker att det är roligt med den där punktmarkeringen. Det är en skön stämpel som symboliserar min spelstil mer än de där målen. Jag var aldrig någon sylvass måltjuv direkt.