Nepalesiska butlers serverar kiwijuice till de overkligt rika qatarier som lutar sig tillbaka i fåtöljerna på Jassim bin Hamad-stadions vip-läktare. De sveper glasen och ber direkt om nya. April har just gått över i maj, och det ska enligt kalendern vara qatarisk vår i huvudstaden Doha. Ändå är det redan över 40 grader om dagarna, och inne på stadion nedåt 30 när det nedkylningssystem som är tänkt att användas på alla framtida VM-arenor skjuter ut kalluft från hål placerade under stolsraderna. De förmögna qatarierna svalkar sig genom att dra upp sidorna på sina vita eller rödvita huvuddukar, så att det liknar arabiska cowboyhattar med släp i nacken.
Resten av världen laddar för VM i Brasilien, men vi är här för att blicka in i framtiden: mot Qatar-VM 2022. Vi ska snart bevittna semifinalerna i den 42:a upplagan av Emirens Cup. Den hålls till den nytillträdde emirens ära, shejk Tamim bin Hamad al-Thani. Vinnaren är garanterad en plats i asiatiska Champions League.
Först ska Qatars äldsta klubb Al Ahli ta emot eviga mittenlaget Al-Sailiya. Därefter ska Al-Gharafa, med den före detta Lyonanfallaren Lisandro López och det australiska landslagets playmaker Mark Bresciano, försöka överraska mot Qatars mest framgångsrika lag Al Sadd – sedan två säsonger tillbaka anfört av Raúl, som lockades hit med ett kontrakt värt över två miljoner skattefria kronor i veckan. Utöver 13 ligatitlar och lika många Emirens Cup-triumfer har »Vargen«, som Al Sadd kallas, vunnit asiatiska Champions League 1989 och 2011. I år är man återigen med när turneringen går in i kvartsfinalspel i augusti.
Innan semifinalerna sparkar igång bjuds vi på en show uppförd på Jassim bin Hamad-stadions gräsmatta. Eller show och show. Mer än något annat är det en ultranationalistisk manifestation för fotbolls-VM 2022. Först träder ett femtiotal pojkar i vita skjortor och huvuddukar in och utför en traditionell qatarisk svärddans. Sedan följer ett lika stort antal höftdansande flickor, insvepta i lager på lager av glittriga tyger. Så dånar förinspelad åska ut från högtalarna och de storslagna sentimentala Mellanösternstråkarna går över i Yolanda Be Cools låt We No Speak Americano, varpå svärddansare och prinsessor ger plats åt pojkar som i Qatars vinröda landslagsdress gör överstegsfinter i takt med de upphackade refrängerna: »Pa-pa l’americano, pa-pa l’americano, pa-pa l’americano …« Vid kortsidorna marscherar en handfull ynglingar in med ballonger som pryds av texten »Qatar 2022«. Speakern eldar på publiken med en mix av arabiska och engelska, där han hela tiden återkommer till att skrika »DOHA – THE WORLD’S SPORTS CAPITAL« och »RISING QATAR DESERVES THE BEST«.
