From Vagner with love

När svenska spelare surar över vinterträningen trivs de brasilianska Europaproffsen som allra bäst. Offside åkte till Rio de Janeiro för att träffa en av dem som bidragit mest till att storlagens tränare förknippar brassar med samba, sex och skandaler.

Ett öronbedövande jubel väller ut över Gávea-stadion när Ronaldinho äntligen äntrar scenen. 20 000 Flamengosupportrar sätts i extas vid anblicken av brasilianaren, som för första gången visar upp sig i den rödsvartrandiga tröjan. 

Det är sommar i Rio de Janeiro, folk har redan börjat ladda för karnevalen om två månader och Flamengo har värvat försäsongens mest eftertraktade spelare. Men inte ens här – på den soltorkade gräsmattan, bland den jublande publiken – finns utrymme för några större illusioner om den stundande säsongen. Visst är supportrarna lyckliga, men de är också redan i full gång med att skämta om hur Ronaldinhos tid i Flamengo kommer att bli. Min bror, en av alla dessa supportrar, skickade nyss ett SMS där han refererade till en bloggare som skojat om hur Ronaldinhos kravlista för att skriva på för Flamengo måste ha sett ut: bland annat försäsongsträning förflyttad till stranden, i närheten av Ronaldinhos lägenhet, och lediga dagar i samband med karnevalen – så att spelaren kan vila sig i form inför det gigantiska sambapartyt.

Det är typiskt Rio de Janeiro. Man hissar upp och river ner idolerna på samma gång. Med viss rätt. Trots den ekonomiska boomen kan brasilianska klubbar inte erbjuda samma pengar för världsklasspelare som de europeiska topplagen – Ronaldinho kommer »bara« att tjäna drygt sju miljoner kronor i månaden under de fyra år han skrivit på för. Supportrarna vet att han, liksom föregångarna Adriano och Ronaldo, inte återvänder för lönen, utan för att han får något annat istället. En chans att spela på hemmaplan, nära familjen, och en möjlighet att leva ut sin stjärnstatus – på alla plan. 

Annons

Så när Ronaldinho nu vinkar överlyckligt åt de 20 000 åskådarna från en scen vid ena läktaren på Flamengos gamla arena är det för att klubb, spelare och supportrar accepterar den här outtalade överenskommelsen. De räknar med att Ronaldinho ska prestera sin bästa fotboll men de kommer inte att bli förvånade om briljansen på plan blandas med missade träningspass, ett hektiskt nattliv och en och annan skandalrubrik i tabloiderna. 

Lycka. Ryska ligans decemberledighet passar Vagner Love perfekt.

Bakom Ronaldinho skymtar en man med ljusblå dreadlocks som vet allt om det där. Det är en man vars karriär kantats av allt från hemligt filmade kärleksmöten till vilda fester och rykten om umgänge med kriminella. I handen håller han en filmkamera och han är rörd till tårar över att få vara på scen nära huvudpersonen, som både är hans idol och vän. Bara det faktum att mannen i flätor står där skulle kunna resultera i ytterligare en skandalrubrik. Han tillhör CSKA Moskva – som betalar honom en monsterlön, bland annat för att ha ensamrätt på hans PR-åtaganden. Den ryska klubben skulle knappast jubla över att spelaren dansar runt i en Flamengotröja på Brasiliens mest betittade scen. Men nu är Vagner Love hemma på semester för att ha kul. Då gäller inga vanliga regler.

 

Innan jag lämnade Sverige hade jag blivit lovad att få träffa Vagner Love. Väl i Rio de Janeiro verkade det omöjligt. Som alla brasilianska stjärnor har Vagner Love en sorts pressekreterare, en person som vissa dagar hjälper honom ur knipor och andra dagar ser till att han inte glöms bort trots att han spelar i Ryssland, vars liga inte sänds i brasiliansk TV. Pressekreteraren var min första kontakt i jakten på spelaren. Han bad mig först att vänta »ett par dagar«. När jag efter en vecka återkom meddelade han:

– Tyvärr har jag ingen aning om var Vagner befinner sig. Vi får hoppas att han hör av sig någon gång, annars…

Jag fick tag på Vagner Loves syster Vânia som mest lät irriterad: 

– När Vagner försvinner gör han det för att han inte vill ha kontakt med någon!

Det finns anledningar till att han då och då undviker offentligheten. Genom åren har rubrikerna duggat tätt. 2008 pekades han ut som en av aktörerna i en sexfilm som spreds över nätet. Vagner själv förnekade att han var killen – med identiska blå dreadlocks och identiskt utseende – i klippet. Kvinnan i filmen – en brasiliansk porrskådis med artistnamnet Pamela Butt – bekräftade däremot att det var Vagner Love hon haft sex med. Hon berättade att de var nära vänner men var inte helt nöjd med incidenten: »Mitt jobb är en sak, mitt privatliv en annan. Det var bara en fest med kompisar i São Paulo. Efter händelsen ringde Vagner mig och sa: ›Din kompis som sa att han tog kort på oss, han filmade tydligen allting istället.‹ Vi pratade aldrig mer efter det.«

Vagner Love

Född: 11 juni 1984

Längd: 172 cm

Vikt: 71 kg

Klubbar: Palmeiras 2002–2004, CSKA Moskva 2004–2009, Palmeiras 2009 (lån), Flamengo 2010 (lån), CSKA Moskva 2010–

Meriter: 2 ryska ligatitlar (2005, 2006), 4 ryska cuptitlar (2005, 2006, 2008, 2009), 1 Uefacuptitel (2005), 2 Copa América-titlar (2004, 2007)

Landskamper: 21 A (4 mål)

Annons

Förra året var anfallaren på nytt hemma i Brasilien, utlånad av sin klubb CSKA Moskva till Flamengo där han bildade anfallspar med den sällan skötsamme Adriano. Och Vagner Love syntes återigen i vimlet. Mest uppmärksamhet blev det när han fångades av en dold kamera i Rocinha, Rio de Janeiros största kåkstad, på väg till en baile funk. Han anlände till danspartyt eskorterad av en grupp tungt beväpnade droghandlare. En av dem bar på en svensktillverkad AT-4, ett pansarvärnsvapen som använts i strider i såväl Irak som Afghanistan. Nyheten spreds över hela världen. Aftonbladet skrev »Så blev Flamengo gangstrarnas klubb«, och det drogs paralleller mellan Vagner Loves besök i Rocinha och anfallspartnern Adriano – som nyligen hade köpt en motorcykel av barndomsvännen Mica, numera en känd droghandlare. Än värre blev det när Vagner Love några månader senare pekades ut som nära vän till Bruno, Flamengos målvakt som då misstänktes – och sedan i juni i fjol sitter häktad – för att ha kidnappat och mördat sin älskarinna, Eliza Samudio, vars kropp aldrig har hittats. 

Den här decembermånaden tisslas det mest om Vagner Loves roll i den stundande karnevalen. Såväl hans hustru Marta Love som systern Vânia Love är medlemmar i sambaskolor, föreningarna som konkurrerar under festligheterna. Skolorna utser en rainha eller musa da bateria – en drottning eller musa – som har till uppgift att dansa framför trumorkestern. Vanligtvis väljer man drottningen utifrån det sociala arbete hon utför i området där skolan hör hemma, men på senare år har vissa skolor i hemlighet sålt platser till kvinnor som drömmer om att få visa upp sig inför miljoner TV-tittare. Som så mycket annat som gäller karnevalen talar ingen öppet om det, men ryktena säger att Vagner Love har köpt en plats åt sin syster i Império Serranos sambaskola för 400 000 kronor. 

Med sådana historier i bakhuvudet blev jag inte förvånad när Vagner Loves agent Evandro Ferreira bad om ursäkt för trasslet kring vårt möte och tillade:

– Du vet, när Vagner åker på semester är han oförutsägbar. Ibland försvinner han utan att hans egen familj ens vet var han är.

Populär. Att Vagner Love är igenkänd överallt i Rio de Janeiro gjorde återkomsten till Brasilien tuff, när han lånades ut av CSKA 2009. »I Ryssland behöver jag inte bry mig om journalister och paparazzi. Jag vill tillbaka till Brasilien någon gång men tiden här gjorde mig trött, det skrevs mycket om mig som inte stämde.«

 

En av den brasilianska fotbollens eviga gåtor är varför samma stjärnor som klagar på tajta matchscheman under säsongen ändå snörar på sig skorna för att spela fotboll så fort de får semester. När spelare med klubbadresser i Europa återvänder till Rio de Janeiro över julledigheten arrangeras mängder av peladas – spontanmatcher som spelas på skoj runtom i staden. Matchdräkter, domare och officiell arena är inte nödvändiga. De största matcherna drar så stora stjärnor och lockar så mycket folk att man tar entréavgift som skänks till välgörenhet. På vissa evenemang betalar åskådarna inträdet i kontanter, på andra tar fansen med sig två kilo mat per man för att komma in. Livsmedlen levereras sedan till fattigare områden i trakten. 

Efter 14 dagars ringande och letande har jag fått höra att ingen spelar fler peladas än Vagner Love. Under en vecka i Rio kan CKSA-anfallaren hinna med tre-fyra stycken. Och mycket riktigt. När jag besöker en av de mest traditionstyngda matcherna, på Iate Clube Jardim Guanabara, en båtklubb på ön Governador, hör jag plötsligt en gäll kvinnoröst: 

– Vagner! Vagner! Kom hit och ta en bild med mig!

Hon springer fram till spelaren och börjar gnugga sin kropp mot honom. Folk samlas snart i en ring runt Vagner Love. En man vänder sig mot sin son och säger: 

– Gå fram och fråga om han kommer tillbaka till Flamengo. Och se till att få en autograf också. 

En kille i bar överkropp sträcker ut sin vänstra arm till Vagner Love. 

– På armen? skrattar spelaren. Men då kommer ju autografen att försvinna direkt. Eller har du inga planer på att duscha mer i livet? Gå och hämta ett papper som jag kan skriva på istället.

Vagner Love lyfter högerhanden för att få uppmärksamhet från fansen som omringar honom.

– Hör upp nu! Inga autografer på armarna. Eller på andra kroppsdelar för den delen. Okej?

Säkerhetsvakterna bryter in för att göra plats åt stjärnan, så han kan ta sig vidare till det tält där spelarna och deras gäster huserar inför matchen. På vägen stoppas han av arrangörsklubbens ordförande som också vill fotograferas tillsammans med honom.

Vänner. När Ronaldinho presenteras för fansen får Vagner en tröja i present av s­pelaren han kallar sin »gudfar«. Flamengo är Vagners klubb. »Med all respekt för P­almeiras och CSKA, det här är mitt hem. Jag är stolt över att komma från Rio.«

Väl inne i tältet slår han sig ner på en stol. Jag sätter mig bredvid, presenterar mig och förklarar att jag har sökt honom ett tag. Han flinar och pekar mot planen utanför, som för att visa att det egentligen inte är så svårt att hitta honom.  

– Jag älskar ju att spela peladas! Varje gång någon vän ringer för att bjuda in mig så säger jag ja. Jag funderar på att dra igång en egen nästa år. 

Han berättar att han fem dagar tidigare deltog i Jogo das Estrelas, Rios populäraste pelada. Den organiseras av förre landslagsstjärnan Zico och spelas på Engenhão, arenan där friidrottstävlingarna i OS 2016 kommer att hållas. Matchen brukar inte bara locka till sig brasilianska stjärnor utan också utländska – till exempel har Diego Maradona och Clarence Seedorf spelat den. Häromdagen bildade Vagner Love anfallspar med den brasilianskkroatiske anfallaren Eduardo da Silva, som spelade i Arsenal fram tills han i fjol gick till Sjaktar Donetsk. Vagner gjorde ett mål i en match som hans lag förlorade med 8–6. Helst hade han spelat i andra laget, med Zico och den spelare som han drömde om att vara som liten – Romário. 

– Eftersom jag är Flamengosupporter är Zico och Romário de största för mig. Jag kommer aldrig att glömma en match jag såg när jag var i tonåren, Flamengo slog Fluminense med 5–3. Romário gjorde två fantastiska mål och det var fullsatt på Maracanã. 

– Får du inte nog av matcher i Ryssland? Måste du spela fotboll på ledigheten också? säger jag.

– Jag vet inte hur jag ska förklara det. Det är en annan atmosfär här, du får möjlighet att träffa vänner du inte stött på under en lång tid. Det är en annan grej. 

Han ler:

– Och jag är lyckligt lottad. Den ryska säsongen slutar precis när sommaren startar i Brasilien. Jag har alltid haft längre semestrar än andra spelare, därför har jag kunnat spela så många peladas jag vill. 

 

Liksom många andra brasilianska ungdomar som drömmer om att bli fotbollsspelare kommer Vagner Silva de Souza från fattiga förhållanden. Han växte upp i Bangu, ett arbetarområde tre mil från havet, som är känt för att ha de högsta temperaturerna i Rio de Janeiro. Fotboll var hans möjlighet att ge mamma Jaira och syster Vânia – men även pappa Ivan som lämnade familjen när Vagner var ung – ett bättre liv. När Vagner var 15 år ratades han av Vasco da Gama och var beredd att ge upp fotbollen. Evandro Ferreira, hans nuvarande agent, övertalade honom att ge den ett sista försök. En tid senare blev Vagner kontrakterad av Palmeiras.

Många spelare har ett särskilt ögonblick i livet då karriären stått och vägt, en situation då man antingen viker ner sig eller tar sig an utmaningen och vänder den till sin fördel. För många är det ett avgörande inhopp i en viktig match, en svår skada eller ett provspel. I Vagners fall var det ett one-night stand. 

Inför en avgörande match med Palmeiras ungdomslag avslöjade tränaren 18-årige Vagner med byxorna nere – när Vagner hade sex med en tjej bara några timmar innan han skulle ut på planen. Tränaren blev vansinnig och petade honom av »disciplinära skäl«, Vagner fick sedan inte träna på två veckor och ställdes utanför laget i Copa São Paulo – Brasiliens största och viktigaste ungdomsturnering. Först i semifinalen fick han chansen igen och hjälpte då laget till en final klubben inte nått på över 40 år. Där förlorade de på straffar, men Vagner hade ändå gjort ett riktigt bra intryck. På pappret var det givet att han skulle ta steget in i A-truppen. Då satte klubbledningen stopp, oroad över att det skulle sända fel signaler till andra unga spelare om de flyttade upp den skandalomsusade anfallaren till seniorerna. 

– Det var hemskt. Jag var väldigt ung och stämplades som kriminell, suckar Vagner Love i tältet på Iate Clube Jardim Guanabara.

– Vad hade du själv gjort som klubbledare om du kommit på en spelare i samma situation? frågar jag.

– Självklart hade jag bestraffat honom men jag skulle aldrig ha behandlat honom som de behandlade mig. Tränaren gick till och med ut i pressen och sa att jag aldrig skulle få spela för Palmeiras igen. 

Annons

Han skakar på huvudet.

– Visst, jag gjorde fel och jag ångrar det, det var det mest korkade jag gjort i min karriär. Därför ville jag aldrig mer träffa tjejen, jag kommer inte ens ihåg hennes namn. Men jag var verkligen inte den förste som gjorde något sådant. Till och med Pelé gjorde ju det! säger han och syftar på alla de historier som färdats genom generationerna i Brasilien; Pelé och de andra landslagsstjärnorna ska ha blivit glatt överraskade när de upptäckte svenska kvinnors liberala livsinställning under VM 1958. 

När Vagner väl fick chansen i Palmeiras A-lag och började göra mål på elitnivå drogs historien om engångsligget upp igen. Han är inte säker på vem som var först med att referera till honom som »Vagner Love« men han vet att två journalister från São Paulo tävlar om äran.  

– När de började tänkte jag: »Åh nej, jag behöver verkligen inte det också.« Jag hatade det. Men snart började saker förändras; namnet gav mig uppmärksamhet och eftersom jag gjorde mycket mål började folk bli mer intresserade av mitt spel än av den där historien i Copa São Paulo. Numera älskar jag att kallas Love. Namnet förändrade allt för mig. 

 

Vagner Love hade precis firat sin 20:e födelsedag när han flyttade till CSKA Moskva efter att ha varit reserv i den brasilianska trupp som vann 2004 års Copa América. Han medger att han flyttade för pengarnas skull – han visste ingenting om ligan eller landet, förutom att det var väldigt kallt i Ryssland. 

– Och under mitt första år insåg jag att det var ännu kallare än jag hade trott… 

Han tröstade sig med att vistelsen skulle bli kortvarig. CSKA:s huvudsponsor delägdes av Roman Abramovitj. Bra insatser på planen kunde ge en snabb flytt till affärsmannens favoritleksak Chelsea. 

– Folk pratade mycket om det när jag flyttade till Ryssland. När jag upptäckte att det inte skulle ske blev jag frustrerad.

Så han skapade nya rubriker. Corinthians hade fått stöd av hemliga investerare från de forna Sovjetstaterna och hade plötsligt resurser som brasilianska klubbar bara drömt om tidigare. Klubben värvade de argentinska talangerna Javier Mascherano och Carlos Tévez i ett samarbete med den iranske affärsmannen Kia Joorabchian, och samme man försökte få Vagner Love att återvända till Brasilien. Spelaren kallade till en pinsam presskonferens där han inte hade någonting att förmedla. Han pratade bara om sin önskan att flytta tillbaka, i förhoppningen att det skulle tvinga CSKA att släppa honom. Det fick motsatt effekt – CSKA:s ledning skällde ut Vagner och tystade snabbt ner alla diskussioner.

Autografjägare. Peladas är bästa tillfället för unga supportrar att komma nära i­dolerna de
annars bara kan se på TV. Vid matchen på ön Governador är Vagner Love den största attraktionen.

Den frostiga relationen mellan spelare och klubb blev bättre när Vagner började prestera på planen – i de följande 13 matcherna våren 2005 gjorde anfallaren sex mål, varav ett var 3–1-målet i Uefacupfinalen mot Sporting på deras hemmaplan i Lissabon. CSKA blev den första ryska klubben att vinna en europeisk cup, och Vagner hade varit en mycket betydelsefull faktor för framgången. Med sina dreadlocks, sitt namn och sina mål – han vann ryska skytteligan 2008 med 20 fullträffar – blev han en publikfavorit under de följande säsongerna. Samtidigt längtade han hem. Han ville till São Paulo där han kunde vara nära sexårige Vagner Jr – sonen som han kallar »Lovinho« och som är ett resultat av ännu en tillfällig affär tidigt i karriären. Efter fem säsonger gav CSKA med sig, klubben gick ut offentligt med att Vagner släpptes på lån till Palmeiras på grund av »familjeproblem«.

Hemkomsten 2009 blev dramatisk. Palmeiras gick dåligt i ligan och tappade den serieledning man haft när Vagner Love anlände. Nyförvärvet utsågs till syndabock av fansen och en dag attackerades han vid en bankomat av en grupp huliganer, som var sura på honom för att han under första året i Ryssland öppnat upp för en flytt till ärkerivalen Corinthians. Det blev omöjligt för honom att stanna. Vagner bytte den gröna Palmeirasfärgen i flätorna till rödsvart och skrev på för favoritklubben sedan barndomsåren – Flamengo. När lånetiden gick ut i höstas kallades han tillbaka till Moskva igen. 

 

Klockan närmar sig matchstart på Iate Clube Jardim Guanabara och Vagner går för att byta om. Romaspelaren Juan dyker upp för att träffa gamla lagkamrater men tänker inte delta i matchen. Det tänker däremot Inters Júlio César. Målvakten har bestämt sig för att spela forward och få göra mål för en gångs skull. 

Proffsspelarna ska möta laget som vann brasilianska mästerskapet i sjumannafotboll. Fullt med folk hänger runt konstgräsplanen, nyfikna på att få se stjärnorna på nära håll. 

Inne i omklädningsrummet omfamnar Vagner sin vän Carlos Alberto. De lärde känna varandra i Brasiliens ungdomslandslag. Tillsammans ser de ut som bröder, båda i dreadlocks och skägg. När Carlos Alberto organiserade en pelada 2009 mötte hans lag Vagner Loves i en match som kallades »rastaflätornas duell«. Carlos Alberto är den Vagner umgås mest med på semestern. De har mycket gemensamt. Liksom Vagner flyttade Carlos Alberto från Brasilien till Europa 2004. Och liksom vännen gjorde han omedelbar succé genom att vinna en europeisk cup. Carlos Alberto satte 3–0 för sitt Porto i Champions League-finalen mot Monaco 2004. 

När tränaren José Mourinho drog till Chelsea tydde allt på att brassen skulle följa efter. Då fick Carlos Alberto – precis som Vagner – ett erbjudande av Corinthians, även detta iscensatt av Kia Joorabchian. Till skillnad från Vagner nappade Carlos Alberto på locktonerna. Väl hemma i Brasilien blev det betydligt mer fest och rubriker än fotboll och när han 2007 värvades av Werder Bremen för en rekordsumma dröjde det bara sex månader – och två spelade ligamatcher – innan han återvände hem igen. 

Sedan dess har karriären aldrig tagit fart på nytt. När José Mourinho, som tränare i Inter, fick frågor om strulputten Mario Balotelli refererade han till sin förre spelare. »Det som hände med honom är något som händer med väldigt många i hans generation. En kille som är 19, 20 år och inte bara tänker på pengar, en som kommer från en stabil familj, som har en agent som bryr sig om honom och som vill ha en vanlig bil istället för en Ferrari är tyvärr undantag i den här världen, det känns nästan som ett mirakel om man stöter på det. Carlos Alberto var en fantastisk spelare men nu vet jag inte ens var han spelar. Det är väldigt tråkigt.« 

För Vagner Love räcker det att titta på sin väns öde för att inse att beslutet att stanna i Ryssland när Corinthians lockade var rätt.  

– Numera njuter jag verkligen av livet i Moskva, säger Vagner. Det är en fantastisk stad att bo i. De har bra barer och restauranger. Folk stör dig inte, de låter dig arbeta i fred. De bryr sig inte om du går ut. De bryr sig inte ens om att jag inte pratar språket. 

Jag frågar om han är orolig för framtida semestrar med tanke på att Ryssland, sedan landet tilldelades VM 2018, har bestämt sig för att gå över till höst/vår-spel, som resten av Europa. Han ler:

– Äh, även med en ny kalender måste ryska ligan ta ett långt vinteruppehåll. Du sa att du bodde i Sverige va? Då vet du att det finns en period när det är omöjligt att spela fotboll. Även om min semester blir kortare kommer jag ändå att kunna njuta av sommaren i Rio.

Ett starkt Vagnermärke

Souvenir. Babuskhadockan är ett tecken på anfallarens status i CSKA. Vagner fick sitt exemplar av en supporter. »Jag blev rörd, fansen gillar min stil och tycker att jag är lite annorlunda«, säger Vagner. 106 mål på 204 spelade matcher har också bidragit till populariteten.

Matchande par. På Vagner och Marta Loves bröllop för fem år sedan fick gästerna varsitt par flip-flops med värd­parets ansikten i sulan. Marta säger att hon inte kunde önska sig en bättre man – på födelsedagen i fjol väcktes hon av ett fyrverkeri utanför huset.

Guldgosse. Mamma Jaira säger att sonen alltid älskat smycken och hon gillar att han bär sitt namn runt halsen. Inte minst för att det är lättare att hitta om han skulle tappa det – som han gjorde med örhänget värt 350 000 k­ronor på en landslagsträning 2007.

 

Brasilianska fotbollsspelare har genom åren tillskansat sig ett tvivelaktigt vinterrykte: de njuter av sin ledighet i fulla drag – och lite för länge. För att bättre förstå Vagner Loves lycka över att ha lång semester just i december, eller alla dessa brasilianska spelares missade flygplan tillbaka till Europa efter landskamper, bör man dra klockan tillbaka till 1995. Då återvände Romário till Brasilien från Barcelona som hyllad nationalhjälte efter VM-triumfen ett år tidigare. Trots att han fick bättre erbjudanden från São Paulo, Brasiliens finanscentrum, fanns det inte på kartan att Romário skulle överge sin hemstad – inget ställe erbjuder bättre möjligheter att kombinera nytta med nöje än Rio de Janeiro. Han skrev på för Flamengo, fast besluten att utnyttja sin stjärnstatus till max, och de följande åren satte han trenden för hur en brasiliansk stjärna ska uppföra sig.

Alla ville hänga med Romário – eller vara som han. Det gällde journalister, klubbledare, politiker, kändisar och framför allt unga fotbollsspelare. Om Rio redan ställde höga krav på talangfulla ungdomar var det ingenting mot vad som nu väntade. Och eftersom Brasiliens fotbollskultur har en gemensam nämnare med engelsk – sex – rådde det inget tvivel om vad som förväntades av en vältränad, välbetald fotbollsspelare. Där England har sina »wags« har Brasilien sina »Maria-chuteiras« – i rak översättning »Maria-fotbollsskor«. Skillnaden är att det engelska uttrycket refererar till kvinnor som har och har haft förhållanden med spelare medan det brasilianska ordet mer associeras med kvinnor som siktar på ett förhållande – eller bara ett engångsligg – med en fotbollsstjärna. 

När Romário var som bäst kallade han sig själv Rei do Rio – Rios kung – och syntes på fester på enklare ställen i favelorna men också på de hetaste nattklubbarna i staden. Maria-chuteiras var inte längre bara fattiga tjejer som hoppades ragga upp en stjärna med mycket pengar – Romários kungadöme hade även plats för kvinnor från medel- och överklassen. 

Anfallaren skapade också ett slags »hardcorepeladas«. Han arrangerade matcherna, tog själv ut lagen och satsade sedan stora pengar på slutresultatet. Ofta missade han Flamengoträningar under dagen och deltog i en pelada samma kväll. 

Att Vagner Loves största idol är Romário känns naturligt. Vagner är anfallare – liksom sin förebild – men också en av dem som vårdar legendarens arv utanför planen. Vagner Love medger gärna att han »gillar att dricka öl«. Han skapar rubriker och han älskar pagode – den poppigare sambastilen som är favoritmusik hos nio av tio brasilianska spelare. På youtube finns ett klipp av Vagner när han dansar loss på en scen tillsammans med fyra tjejer. Efter ett tag får han nog, viftar undan tjejerna och lägger sig ner på alla fyra och juckar hysteriskt i takt med musiken.

Sedan Vagner Love flyttade till Moskva 2004 har han dock bara upplevt en enda karneval – den tid på året då festandet blir som mest intensivt i Rio. Det var i fjol när han spelade för Flamengo där han till en början gjorde bra ifrån sig – bland annat satte han två mål i debuten. Sedan kom karnevalen och spelarna fick två dagar ledigt. Alla följde direktiven utom Vagners anfallskollega Adriano, som inte dök upp på träning förrän efter ytterligare tre dagar. När Flamengo förlorade det viktiga derbyt mot Botafogo i första matchen efter uppehållet kom kritiken och Vagner Love fick sin beskärda del. 

Supportrarna vet det mesta om spelarnas festande. Det är matcherna efter karnevalen som fansen fruktar mest, och varje år tillkommer nya historier att lägga till samlingen. Själv har jag en journalistvän som i mitten av 90-talet fick värja sig för en triggad Diego Maradona som förgäves försökte ragga upp henne på sitt hotellrum, och gemene man har genom åren kunnat läsa om en lång rad liknande händelser där spelare har haft lite för roligt för sitt eget bästa. Bäst i grenen har Edmundo varit. Ett exempel är när han i februari 1999, då hans Fiorentina ledde Serie A en poäng före Lazio, vädjade om ledighet med hänvisning till en klausul i kontraktet som föreskrev att han fick åka till Brasilien för en rättegång rörande den bilkrasch han varit involverad i några år tidigare – och som lett till tre människors död. »Ursäkten att han åker till Brasilien för en rättegång mitt under karnevalen får oss bara att skratta«, konstaterade Gabriel Batistuta, lagkamrat i Fiorentina.

Vänner från förr. I omklädningsrummet före matchen på Iate Clube Jardim Guanabara är stämningen hög bland spelarna. Bland annat träffar Vagner Spartak Moskvas Ibson – mannen längst till höger i blå t-shirt.

När Edmundo väl landade i Rio berättade han: »Jag har inget liv i Florens. Jag går och lägger mig klockan tio, bara det är ett tecken på hur ledsen jag är.« Fiorentina hade skickat med en representant som skulle se till att Edmundo inte skulle festa loss. Det hjälpte inte. För Edmundo stod drömmen om ett proffsliv i Europa aldrig högst upp på listan. Där stod Maria-chuteiras, peladas och pagode. När jag började min karriär som sportjournalist för en tidning i Rio de Janeiro var ett av mina första nervösa uppdrag att åka till en restaurang för att få några citat från Edmundo, känd för sitt hetsiga temperament. 

När jag kom till parkeringen möttes jag av en anställd. 

– Är du här för att träffa Edmundo?

– Ja, jag såg hans bil. Är han där inne?

– Haha, jag skulle åka tillbaka till tidningen om jag var du. Han drog just iväg med Djalminha (då spelare i Deportivo) och några andra kompisar. Och när de gör det vet bara Gud när de återvänder. Kanske i morgon, kanske inte…

Med sådana erfarenheter i bagaget ville jag inte tappa Vagner ur sikte. 

 

Några dagar efter matchen på ön Governador får jag kontakt med Vagner Love igen. Han bjuder in mig till sitt trevåningshus tio minuter från Recreio-stranden i Rio de Janeiro. Han och hustrun Marta visar runt i villan. På en vägg hänger fyra matchtröjor. Tre som han själv har burit – Flamengos, CSKA:s och den brasilianska landslagströjan på vilken han har skrivit »17–10–2007, Brasilien 5–0 Ecuador, min första match på Maracanã«. Bredvid den hänger en Barcelonatröja med Ronaldinhos namn. 

– Jag beundrade Ronaldinho för hans talang redan när jag var ung, säger han. Att få chansen att träffa honom var stort för mig. Nu har jag förmånen att också kunna kalla honom min vän. Jag brukar säga att han är min padrinho (gudfar), han är en stor människa och han lär mig mycket. 

På en hylla står en babushkadocka föreställande Vagner Love. Han berättar att han fick den av en supporter och att den säljs i butiker i Moskva. 

– Vagner led mycket första året där borta, säger hustrun Marta. Han gillade Ryssland men saknade Brasilien. Att han tog familjen till Moskva var viktigt för honom – och för oss. Jag har inget att klaga över. Vår son Enzo Vagner älskar snön. Ska jag vara ärlig så grät jag nästan när Vagner bestämde sig för att åka tillbaka till Brasilien för att spela i Palmeiras. Jag var precis klar med renoveringen av vårt hus, jag ville inte tillbaka. Jag trivdes i Moskva. 

– Folk är inte vana vid att se svarta människor där, skrattar Vagner. Första gången som min syster Vânia och min mamma kom till Ryssland stannade folk dem på gatan för att ta bilder på dem. Kan du fatta! 

– Stöter du på någon rasism? frågar jag.

– Äh, jag hör väl lite apljud på läktaren men jag bryr mig inte. Om jag gör mål springer jag ju inte fram till dem och firar, så enkelt är det. Jag fortsätter bara mitt jobb och mitt liv. Om jag svarar dem tror jag bara att det skulle bli mer liv efteråt. 

Skaderisk. Europeiska klubbar har strikta restriktioner för spelarnas idrottande på fritiden. När Vagner och kollegorna semestrar i Brasilien bryr de sig inte så mycket om det finstilta i kontrakten.

Hustrun Marta bryter in och berättar stolt om hur stor Vagner är i Moskva. Folk gillar hans udda stil. Vagner drar handen genom de färgade flätorna.

– De här har hjälpt mig att bli populär, flinar han.

Jag påpekar att rubrikerna säkert också har gjort sitt. Han har nått kultstatus hos fotbollsfans världen över. I Brasilien är han ett stort namn trots att ryska ligan aldrig visas på brasiliansk TV. I Ryssland är han prisutdelare i en tävling som utser nationens tio sexigaste kvinnor. Och få spelare har två band uppkallade efter sig – Wagner Love är en poprockgrupp från Frankfurt bildad 2003, Vagner Love är ett Manchesterband bildat 2007. Tyskarna kontaktade spelaren för ett år sedan via en brasiliansk webbsajt, engelsmännen skulle ha träffat sin idol när han spelade Uefacupmatch med CSKA mot Aston Villa i Birmingham för två år sedan, men mötet blev aldrig av eftersom Vagner redan hade lovat att hälsa på vännen Jô i Manchester.

– Jag blev överlycklig när jag hörde talas om det första bandet, nickar Vagner. Sedan kom det ett till! Det är väldigt fint att få den typen av uppskattning. Jag är verkligen tacksam för det.

 

Det är de sista dagarna på semestern. Ledigheten har passerat utan att en enda smaskig rubrik har handlat om Vagner Love. När jag traskar runt i det pyntade huset och pratar med Vagner och Marta kan jag inte låta bli att känna mig lite… förvånad. Under semestern har han spelat fotboll och umgåtts med familjen – precis som de flesta spelare gör när de har ledigt. 

Jag frågar Marta vad hon tycker om makens rykte. 

– Ja, han missar ju aldrig en träning och kommer aldrig för sent. När han går ut på egen hand kommer han alltid hem samma natt, till skillnad från vissa andra spelare. Jag säger alltid till honom att han inte har något att bevisa för folk. Han blir ledsen när folk kallar honom baladeiro (festprisse). 

Vagner menar att varken Palmeiras eller Flamengo hade någon anledning att klaga på hans uppförande. Ändå blev han hett rubrikstoff under tiden hemma i Brasilien. 

– Jag gör mitt jobb, jag jobbar alltid hårt för laget och därför har jag också alltid haft en bra relation med supportrarna i klubbarna jag varit i. Jag är ung och gillar att njuta av livet men jag vet också var gränsen går. Jag vet när det är dags att säga stopp. Många vet inte det. Jag är bara 26 men har redan varit med om en del. Jag försöker ge råd till unga spelare. Ibland säger jag: »Nu är det nog! Gå hem med dig!« Men jag kan inte ta ansvar för vad andra människor gör. 

Lunch. Vagner trivs bäst hemma i huset i Rio. Hustrun Marta har dekorerat de tre våningarna på egen hand: »Jag kommer inte ens ihåg hur många dagar det tog att klistra upp alla bilderna, men jag tycker om resultatet och det gör Vagner också«, säger Marta.

Han tycker att hans besök på partyt i Rocinha, där han fotograferades tillsammans med droghandlarna, förstorades upp. Just den historien är den enda han verkar bitter över, han anser att det är hyckleri att kritisera honom för det. Han stödjer ett ungdomsprojekt i Rocinha och därför är det naturligt för honom att hälsa på.

– Jag önskar att kamerorna hade visat alla andra som var på den där festen. Jag menar, jag är inte den enda som beger mig dit upp. Där fanns skådespelare, läkare, rika människor… Jag har alltid åkt dit och jag tänker fortsätta åka dit för att dansa och ha kul. Jag har kompisar i favelorna. Ska jag bara sluta att umgås med dem? Jag har aldrig velat att TV ska visa upp mina projekt i Rocinha, jag vill inte ha den typen av publicitet. Jag vill bara hjälpa människor som inte har samma möjligheter som jag har. 

Han säger att händelsen har gjort honom försiktigare när han träffar människor med kameror och mobiltelefoner i händerna. Jag kan inte låta bli att le, han har ändå hade haft viss erfarenhet av dolda kameror förut – filmen på Pamela Butt spreds ju över hela världen. När jag försöker komma in på ämnet viftar Vagner med händerna. Det är tydligt att den historien inte är något man pratar om hemma hos familjen Love. 

– Jag är gift och mycket lycklig med min fru. Det finns ingen annan, säger Vagner och visar stolt upp vigselringen på sin vänsterhand. 

 

Det har gått några dagar sedan Ronaldinho presenterades för Flamengofansen. Om en vecka ska Vagner Love resa till Spanien för att påbörja CSKA:s försäsongsträning. Ronaldinho har redan anslutit till Flamengos samling i södra Brasilien. I tid, till alla supportrars förvåning. På sin första presskonferens som Flamengospelare sade Ronaldinho att han hoppades få se Vagner Love i klubben inom kort. »Vagner är en stor spelare, han är en av mina vänner och man vet aldrig vad som sker i framtiden«, log Ronaldinho medan han vinkade åt Flamengos president Patrícia Amorim inför hela presskåren. 

Familjekärlek. Marta och Vagner leker med sonen Enzo V­agner vid poolen i trädgården. Alla bär de efternamnet Love. »Det har förändrat mitt liv och därför vill jag att hela familjen ska heta Love«, ler Vagner.

För att undvika löften som är svåra att hålla – och för att sätta fokus på den värvning man faktiskt gjort – förbjöds Vagner Love att delta på presskonferensen. Både han och Flamengo vet att möjligheten för honom att återvända inom kort är minimal. 2011 firar CSKA Moskva hundraårsjubileum och klubben har inga planer på att släppa sin stjärna. Dessutom har han ännu inte fått ut de 2,8 miljoner kronor i bonus som han tjänade in under förra vändan i hemlandet.

Jag frågar om han inte drömmer om att spela någon annanstans än i Ryssland. Vinterledigheten är visserligen lång men ligan slår ju inte lika högt som Premier League eller La Liga. Vagner rycker på axlarna när vi går ut i trädgården. De heta solstrålarna reflekteras i poolens vatten framför oss. 

– Visst, det hade varit roligt att spela för en toppklubb i någon av de största ligorna men om det inte sker så är det inte mer med det, säger Vagner. 

Han berättar att Yevgeni Giner, CSKA:s ordförande, har sagt att han gillar alla spelare men att Vagner är hans favorit. Lagkamraterna förstår inte hur brasilianaren vågar skämta med ordföranden – som om han vore vilken vanlig människa som helst.

– Du vet, min ordförande säger att jag är hans brasilianska son. Han älskar mig. Vad mer kan man begära? 

Han fingrar på sitt guldhalsband. I kedjan dinglar hans namn – »Vagner Love« – med feta bokstäver. I poolen framför oss har han låtit kakla in »Love« på botten, samma namn som hans fru, hans mamma, hans söner och hans syster numera bär. Resultatet av snedsprånget under ungdomsturneringen 2002 finns överallt. Vagner ler.

– Jag har bara en dröm kvar, säger han. Det är att få spela VM. Jag ska göra allt för att ta mig tillbaka in i landslaget. 2014 i Brasilien, med finalen i Rio – på Maracanã – skulle vara fantastiskt! På alla sätt.   

Översättning: Henrik Ystén