I väntan på Adu

När Österlen FF värvade Freddy Adu trädde den österlenska fotbollen in i rampljuset som aldrig tidigare. Men hur skulle en förening styrd av en fiskhandlare, och med bilbingo, loppis och utomhusjazz som främsta intäktskällor, hantera uppmärksamheten?

När domaren blåste av matchen den där soliga dagen i oktober och speakern på Skillinge idrottsplats fattade mikrofonen för att på bred skånska utropa »VI ÄR I DIVISION EEETT!« var det lätt att förstå glädjen. Laget hade spelat ut de flesta lagen i Division 2 östra Götaland och säkrat seriesegern redan en vecka tidigare. Och nu, i sista omgången, hade de ställt reservlaget på plan och ändå utklassat IFK Hässleholm som haft allt att spela för.

När E-Types Campione 2000 och spelarnas segersång hade ljudit klart över den idylliska arenan intill havsbrynet, greppade Österlen FF:s ordförande Tom Ekström mikrofonen på innerplan för att sätta ord på känslorna: 

– Ja, vi satte den! utropade han. 2014 började det här projektet, att föra fram ett Österlenlag till division ett. Och målsättningen var just att 2020 gå upp … Och så blev det!

Avancemanget var vid det laget redan ganska uppmärksammat. Bara den senaste veckan hade riksmedierna rapporterat mer om fotbollen på Österlen än de gjort på flera decennier. Först handlade rubrikerna om de nya investerarna Sagari Sports Management AB – ett gäng finansmän från Malmö som överraskande gått in som huvudsponsor i föreningen. Sedan kom nyheterna som visade att investerarna var villiga att sätta sprätt på pengar. De anställde sportchefen Malik Sesay – före detta tränare i IFK Trelleborg, IFK Malmö och FC Rosengård. De tog in Jörgen Pettersson – en gång i tiden känd som Bundesligas »Der Schweden-Bomber« – som assisterande tränare. Men framför allt: de värvade Freddy Adu. 

Fortsätt läsa
– från 79 kr / månad

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2021-02-1 Artikeln är skriven av .