En vattenflaska. En till. Och så ytterligare en. Sedan kvittorullar, stenar, pinnar och plastbitar… Det regnar konstiga saker från Tripolis himmel. Libyens Al-Ittihad möter marockanska Hassania Agadir hemma i första omgångens returmatch i afrikanska Champions League. Den marockanske massör som vågat sig ut på planen, slår till reträtt och går tillbaka till bänken.
Det är klart väder och brisen är smekande lätt, men på läktarna i rå betong där ogräset förkolnar i solen, där mullrar åskan. Marockanerna tröttnar snart på inramningen och de tre domarna från Benin. En oförklarlig utvisning, en påhittad hörna, tveksamma frisparkar…
De enorma röda matchtröjorna längst upp på läktaren, till den store, skäggige nians ära, han som spelar någonstans mellan Al-Ittihads mittfält och anfall kan göra vilken domare som helst nervös. Alla vet att det bara finns en person som har makt nog att fylla ut en sådan tröja.
Men när man ser honom spela, tar det hela en överraskande vändning. Han saknar inte känsla, men han skyr kroppskontakt som pesten och småspringer ofta lojt över planen på jakt efter yta. Fasta situationer är han däremot snabb att ta hand om.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.
