Jag tappar koncentrationen på matchen framför mig och tittar mig förvånat omkring på läktaren. Jag ser att hemmafansen börjar droppa av från arenan trots att deras Anagennisi FC gör sin bästa match för säsongen, trots att det fortfarande är 20 minuter kvar av matchen och trots att de bara ligger under med 2–1.
Motståndarlaget är en av Cyperns största och mäktigaste klubbar, och det är tydligt att Anagennisis supportrar känner att det är samma gamla vanliga historia som spelas upp på planen. Inom fotbollen, har de lärt sig, betyder makt och pengar allt. De stora klubbarna i ligan kan betala 10 eller 15 gånger högre lön än Anagennisi, och därför kan de plocka småklubbarnas bästa spelare när de vill. Det finns en anledning till att Anagennisi ligger näst sist i tabellen. När klubben någon enstaka gång lyckas mäta sig med topplagen stupar de ändå alltid till sist. Om inte annat, säger en supporter till mig, för att domarna alltid står på de starkas sida.
Det är just ett domslut som får delar av publiken att lämna arenan tidigt den här svinkalla marskvällen. Domaren gav en tveksam straff till bortalaget i första halvlek och nu har han precis viftat bort en tydlig hands i bortalagets straffområde, som skulle gett Anagennisi en drömchans att kvittera.
En man som jag pratade med i halvtid vinkar adjö till sina vänner och passerar mig på väg mot utgången, med sin sexårige son i handen:
