Skilsmässan

– Det är något speciellt med Bois. Klubben personifierar Landskronas identitet på något sätt. Bois är till för rika och fattiga, svenskar och utlänningar, unga och gamla. Alla pratar om laget och samlas kring laget. Vart jag än cyklar i stan hänger det en boisaflagga i ett fönster eller en boisatröja på en restaurang. Det är härligt, och jag tror inte riktigt att det är så i de flesta städer. 

Petri Manu förklarar på tålmodig skånska hur det fungerar i den här stan. Vi sitter på en uteservering vid Rådhustorget i Landskrona en behagligt varm lördagskväll i mitten av juni. Det är ovanligt lugnt för att vara just en sådan kväll, den här serveringen är bara halvfull liksom de flesta andra. Några kvällsvandrare njuter av solen, de första spridda djurgårdsfansen kollar in stan inför matchen dagen därpå.

Petri, som sällan kallas något annat än Pekka (»vet inte varför, det blir väl så om man är finne«), tar en långsam klunk av sin Beamish, och säger:

– Man kan prata mycket skit om Landskrona, men man pratar inte skit om Bois.