Det är en solig lördagseftermiddag på Söderstadion den 23 maj när Per »Texas« Johansson, iklädd en sopgubbsfärgad väst, sätter sig i gästernas avbytarbås. Från sin plats ser han hur lagkamraterna peppar varandra, gör high-fives. Han vill också vara där, han vill också känna adrenalinet rusa i kroppen. I stället skrattar han och bänkgrannarna åt Tony Gustavssons frisyr. Han har ofta tänkt på det, bänkspelarna är sällan särskilt fokuserade under matchen – mot Örgryte pratade man ivrigt om hur lik Janne Carlsson var gitarristen Janne Bark, under en annan match diskuterade man Malena Ernmans chanser i Eurovision Song Contest. Flamsigheten beror säkert på att uppladdningen för dem på bänken mest består av »grisen« och att vara bollkallar åt de ordinarie spelarna. Anspänningen finns inte där. Man laddar helt enkelt inte för en match på bänken.
Dessutom ser man inte mycket av matchen från den usla sittplatsen. På Söderstadion dröjer det bara någon minut innan Halmstads BK:s tränare Janne Andersson ställer sig upp och skymmer halva planen för avbytarna som tvingas luta sig i sidled för att överhuvudtaget få syn på bollen.
Efter tjugo minuter kommer signalen:
– Upp och värm, gubbar!
