Utanför

Nästan hälften av Allsvenskans spelare sitte­r på läktaren eller bänken varje omgång. Många av dem känner sig bortglömda, d­eprimerade och misslyckade. Offside sökte sig utanför sidlinjen och fann en 31-åring som d­rabbats av sitt fotbollslivs mest förnedrande ögonblick.

Det är en solig lördagseftermiddag på Söderstadion den 23 maj när Per »Texas« Johansson, iklädd en sopgubbsfärgad väst, sätter sig i gästernas avbytarbås. Från sin plats ser han hur lagkamraterna peppar varandra, gör high-fives. Han vill också vara där, han vill också känna adrenalinet rusa i kroppen. I stället skrattar han och bänkgrannarna åt Tony Gustavssons frisyr. Han har ofta tänkt på det, bänkspelarna är sällan särskilt fokuserade under matchen – mot Örgryte pratade man ivrigt om hur lik Janne Carlsson var gitarristen Janne Bark, under en annan match diskuterade man Malena Ernmans chanser i Eurovision Song Contest. Flamsigheten beror säkert på att uppladdningen för dem på bänken mest består av »grisen« och att vara bollkallar åt de ordinarie spelarna. Anspänningen finns inte där. Man laddar helt enkelt inte för en match på bänken.

Dessutom ser man inte mycket av matchen från den usla sittplatsen. På Söderstadion dröjer det bara någon minut innan Halmstads BK:s tränare Janne Andersson ställer sig upp och skymmer halva planen för avbytarna som tvingas luta sig i sidled för att överhuvudtaget få syn på bollen.

Annons

Efter tjugo minuter kommer signalen:

– Upp och värm, gubbar!

Texas och de andra lyder, trots att de inser att uppvärmningen är meningslös. »Inte fan kommer Janne göra något byte nu«, tänker Texas när han joggar längs med sidlinjen, irriterad över att ingen allsvensk arena tar hänsyn till avbytarna. De får alltid springa på någon oklippt gräsplätt eller på en hård jävla löparbana. Här på Söderstadion värmer de dessutom upp alldeles framför handikappsektionen, vilket resulterar i att han känner sig tvingad att springa lite böjd med överkroppen för att inte skymma sikten för åskådarna i rullstolarna. »Men vad spelar det för roll«, tänker han, »ingen tränare har väl slängt in en avbytare för att han ser het ut på uppvärmningen.« När han når hörnet på Söderstadion skriker en Bajensupporter:

– Klipp dig, Texas!

Efter 45 minuter står det 0-0. Janne meddelar avbytarna att de ska följa med in i omklädningsrummet. Spelarna på bänken muttrar – det bästa med att vara avbytare är ju att man får leka »grisen«, övningen där man ska jonglera bollen mellan sig och får en bokstav för varje gång man missar. När man har samlat ihop till ett förutbestämt djur – »säl«, »antilop« eller »marsvin« – måste man härma djuret. På match är leken extra laddad eftersom det finns tusentals åskådare som kan betrakta förlorarens tafatta imitationsförsök.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?