Haris Radetinac om yttre påverkan

Djurgårdens mest oförutsägbara anfallsvapen har vant sig vid att folk har synpunkter på hans spel. Det gäller bara att sortera vilka röster man ska lyssna på – och vilka som ska stängas ute.

När du kom till Djurgården och inte lyckades ta en startplats överöstes du med telefonsamtal från folk som ville att du skulle spela. Vilka var det som ringde?

– Släktingar och kompisar hörde av sig hela tiden: »Vad händer, bror, varför spelar du inte?« »Vad fuck! Har du bråkat med någon?« Jag fattar att de gjorde det för att de älskar mig, men jag ville inte prata. Bara att tänka på fotboll var jobbigt. Jag försökte göra andra grejer för att distrahera mig. Jag spelade minigolf med Erton, gick på stan med frugan. Men när jag lade mig på kvällen och blundade började hjärnan tänka fotboll igen.

Varför var det så smärtsamt att bli petad?

– När jag lämnade Mjällby hade jag kunnat gå till vilket svenskt lag som helst. Jag valde Djurgården trots att de hade det tufft. Förväntningarna på mig var höga – och så fick jag inte spela. Eftersom jag aldrig varit petad förut visste jag inte hur jag skulle hantera det. Och när alla började ringa kom tvivlet: Varför får jag inte spela? Vad gör jag fel? Hjärnan tänkte åt alla håll, hit och dit, som om den ville spricka. Ännu jobbigare blev det av att min fru saknade jobb, att vi trängdes i en sliten etta på 37 kvadrat och att vi inte kände någon i Stockholm.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Berättelser från världens största sport. Bli Offsidemedlem – läs och lyssna på Sveriges bästa fotbollsjournalistik.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 17 april 2020. Artikeln är skriven av .