Våren 2018 satt Hullspelaren Sebastian Larsson i en lägenhet på femte våningen med vidsträckt utsikt över en hästkapplöpningsbana i en ombyggd chokladfabrik i utkanten av York och pratade om sitt hetsiga humör på fotbollsplanen. Han menade att något obeskrivligt händer med honom under matcher, särskilt i landslagssammanhang.
– Jag vet att det kan se lite galet ut ibland, sade han. Men jag blir så jävla engagerad bara, jag vill bara vinna.
Jag hade frågat om han reflekterade över de otaliga tillfällen då han under sin karriär reagerat på domslut som om domaren var helt jävla dum i huvudet.
– Jo, det har jag. Det ser inte så smickrande ut i efterhand, men jag har svårt att kontrollera mig i stunden. I heta situationer när mycket står på spel vill jag se det som att jag står upp för mig själv och för mitt lag.
Du har väl inte missat?
