Foto: Sven Nackstrand/TT

Del 1: »Jag ska ge svenska folket vad de vill ha«

Tre stjärnor skruvar upp förväntningarna, två mittfältare sugs in i en debatt och en debutant skriver kontrakt i smyg.

Detta är en del av reportaget En gång i Portugal – Offsides sex kapitel långa berättelse om Sveriges EM-äventyr 2004.
Lyssna på reportaget!

En ny vecka börjar i Sverige, den sista i maj 2004. Statsminister Göran Persson har ont i höften och väntar på operation. En lantbrukare i Dals-Ed som skjutit ihjäl en varg frias i tingsrätten. I Jönköping smyger Carolina Klüft igång utesäsongen när hon springer 100 meter häck på 13,52. Polisen i Halland hittar 99,5 kilo kat i en personbil på E6:an. Kent meddelar fansen att de jobbar med en ny platta och Mamma mu åker rutschkana utses till årets bästa barnbok.

Det är ovanligt kallt för årstiden. Kallt och blött.

I uppländska Gimo, fyra och en halv mil nordöst om Uppsala och tre mil norr om rikskända Knutby, hänger regnmolnen tunga över den idylliskt belägna fotbollsplanen. Zlatan Ibrahimović bär mössa, Tommy Söderberg koner. Lars Lagerbäck har en kaffetermos i ena handen. 

Annons

– Det luktar fotboll här, säger Söderberg och drar in så mycket luft han kan i lungorna. Syre! Lätt att andas. Man blir glad.

Han har just inlett sista resan med gänget. Efter EM kliver han av som förbundskapten och Tommy Söderberg ville bestämt dra med sig laget till lugnet i Gimo innan det riktiga allvaret börjar. Här står björkar och tallar runt träningsplanen. I kiosken är det korv med bröd för en tia och arraksbollar för en femma. Cykelavstånd till Östersjön där spelarna ska åka racerbåt i morgon. Till alla som vill lyssna påminner Söderberg att Sverige även tränade i Gimo inför hemma-EM 1992.

– Och det gick ju ganska bra.

Första träningen är lättsam och öppen för allmänheten. Från de närliggande samhällena har nyfikna åskådare åkt bil, buss och cykel. Med sig har de kameror, autografblock och hundar i koppel. Framför allt är det många barn på plats. Högermittfältaren Micke Nilsson trycker upp en portion Göteborgs Rapé under läppen och undrar för sig själv om de stängt skolorna för landslagets skull. Däremot är han, en av fyra allsvenska spelare i truppen, säker på att blickarna inte främst riktas mot honom. 

Sveriges kvalmatcher till EM 2004

Sverige 0–0 Lettland
Sverige 1–1 UngernZlatan Ibrahimović (76’)
Ungern 1–2 SverigeMarcus Allbäck (32’, 67’)
San Marino 0–6 SverigeMattias Jonson (16’, 59’, 70’), Marcus Allbäck (52’, 85’), Fredrik Ljungberg (56’)
Sverige 3–0 PolenAnders Svensson (15’, 71’), Marcus Allbäck (43’)
Sverige 5–0 San MarinoMattias Jonson (33’), Andreas Jakobsson (49’), Zlatan Ibrahimović (56’, 82’), Kim Källström (68’)
Polen 0–2 SverigeMikael Nilsson (3’), Olof Mellberg (38’)
Sverige 0–1 Lettland

– Är Beckham här?

Det är en sjuårig pojke som undrar. Frågan möts av skratt från dem som står i närheten, bland annat Expressens krönikör Mats Olsson. Nej, David Beckham är inte på en blöt träningsplan i Gimo. Men att frågan ändå ställs skvallrar möjligen om att det landslag som nu förbereder sig för sitt tredje raka mästerskap gör det med högre förväntningar på sig än tidigare. Sedan VM-åttondelen två år tidigare har Andreas Isaksson konkurrerat ut Magnus Hedman i målet. Kim Källström har slagit igenom och utmanar nu Anders Svensson om platsen bredvid Tobias Linderoth på innermittfältet. En naturlig vänsterback har äntligen hittats i Erik Edman. Christian »Chippen« Wilhelmsson har dribblat sig in i publikens hjärtan. Mittbacken Olof Mellberg har blivit lagkapten i det Aston Villa som nyss slutade sexa i Premier League och behöver inte längre gnälla om att gå till höger i landslaget. Sverige vann sin EM-kvalgrupp utan problem och Marcus Allbäck gjorde fler mål än Christian Vieri, Milan Baroš och Patrick Kluivert.

»Än så länge bor han fortfarande i ett radhus utanför Amsterdam och besöker gärna Ikea för att äta köttbullar med lingonsylt.«

Men framför allt har Sverige blivit ett lag med offensiva stjärnspelare. Två av dem har ännu inte anlänt: Fredrik Ljungberg är på Calvin Klein-uppdrag i New York och kommer i morgon, och landslagscomebackande Henrik Larsson har en avskedsmatch i Celtic att genomföra innan han kan göra EM-truppen komplett. 

Den tredje av de stora är 22 år och befinner sig någonstans mittemellan uppmärksammad supertalang och etablerad världsspelare. Å ena sidan färsk ligamästare med Ajax, å andra sidan 18 mål efter Mateja Kežman i Eredivisies skytteliga. Det är också först den här våren som Zlatan Ibrahimović på riktigt har etablerat sig som startspelare i landslaget. Än så länge bor han fortfarande i ett radhus utanför Amsterdam och besöker gärna Ikea för att äta köttbullar med lingonsylt. Men han är också typen som efter Ajax ligaguld blir inbjuden till Ferraris viptält under Formel 1-loppet i Monaco. Innan han joggade ut till första träningen i Gimo berättade han för Expressens Olof Lundh vilken »otroligt fantastisk« upplevelse det var, att han fått röra vid bilarna och hälsat på både Michael Schumacher och Naomi Campbell. Resten av journalisterna fick också vad de ville ha. Väderprognosen säger regn och tolv grader även i morgon, men Zlatancitat som »Jag ska ge svenska folket vad de vill ha« och »Jag åker till Portugal för att vinna guld« kommer åtminstone att höja EM-temperaturen ytterligare.

Landslaget tränar i Gimo inför EM 2004.
Dag ett. Första träningen i Gimo. Christian Wilhelmsson, i blond hockeyfrilla, har med sin sorglösa spelstil blivit en av symbolerna för det nya, offensiva Sverige. När träningen är över besegrar han sina lagkamrater i lerduveskytte.

Efter en kvarts lättare träning kastar Zlatan av sig den blåa toppluvan. Vid inläggsövningen ställer han Magnus Hedman med ett plötsligt skott från kanten, varpå han med belåten min höjer ett varnande pekfinger mot målvakten, som för att säga: förvänta dig det oväntade. Sedan är det barnens tur. Det viftas med kameror, block och pennor och Zlatan skriver sitt namn så många gånger att presschefen Jonas Nystedt tänker att till nästa gång får de nog fan se till att ha färdiga autografkort att dela ut.

Publiken skingras, kiosken stänger. Tommy Söderberg nynnar på Bellmans Så lunka vi så småningom, samtidigt som han samlar in de gula markeringspinnarna han själv körde ner i marken före träningen. 

Spelarna duschar och går till sina rum på Gimo Herrgård. På gården utanför 1700-talsgodset står en svart Hummer parkerad. Den tillhör egentligen Magdalena Graaf, men maken Magnus Hedman har lånat den och höjde stämningen i gänget när han tidigare under dagen leende sladdade in på det välkrattade gruset. Från monsterbilens dyra ljudanläggning pumpade hög musik, och Hedman, landslagets självutnämnde DJ, har packat med hjältarna från sin uppväxt i CD-pärmen: Kiss, AC/DC, Thåström. Men också en ny låt som ingen i laget riktigt vill erkänna är bra men som flera ändå inte kan låta bli att nynna med i när Hedman spelar den – Det gör ont med Lena Philipsson.

 

Två dagar senare är hela truppen samlad i herrgårdens bibliotek. De har hunnit träna två gånger till, skjutit lerduvor (Chippen var bäst) och åkt enskrovsbåt i hundra kilometer i timmen. Fredrik Ljungberg blev besviken när han inte fick köra båten själv. »Måste man ha någon nisse framför sig?« undrade han. Men i övrigt var gruppens Greta Garbo – »La Primadonna« i Mats Olssons krönikor – på gott humör, trots en nyopererad högerhand. När han pratade med pressen tidigare under dagen stack två saker ut: 1. Han känner sig fräschare än i VM för två år sedan, då han stördes av en höftskada. 2. Under Calvin Klein-resan till New York fick han kindpussa skådespelaren Hilary Swank på en kändisfest. 

Ljungberg är också bekant med den hemliga gäst som är anledningen till att laget nu slagit sig ner i biblioteket. Han har sett Joe Labero uppträda i London flera gånger och ler vant när trollkarlen får näsdukar och bollar att försvinna. Andra är mer upphetsade, och Labero tycker att Henrik Larsson ser »skrajsen« ut när han trollar bort forwardens vigselring. När den dyker upp igen i slutet av showen jublas det högt i biblioteket. Joe Labero bugar sig och lovar att försöka trolla bort bulgarer, italienare och danskar i EM-gruppspelet också. 

Annons

Efter uppträdandet väljer de flesta att se Champions League-finalen mellan Monaco och Porto, som portugiserna vinner. Båda finallagen är högst oväntade. Det är skrällkänsla i luften och några av spelarna kommenterar det: »Om Porto kan vinna Champions League kan väl vi …«

De lättsamma aktiviteterna är över, och med Henrik Larssons ankomst höjs både intensiteten och allvaret. Zlatan är förvisso den största idolen, och Ljungberg spelar i det Arsenal som just vunnit Premier League utan en enda förlust. Men ingen i landslaget har högre status än Henke. Zlatan ser upp till honom och lyssnar gärna när 32-åringen kommer med råd. Anders Svensson tänker att det är en jävla tur att alfahannen i flocken också är den som tänker mest på laget. Andra stjärnor hade kunnat himla med ögonen åt Lagerbäcks pärmar och Söderbergs fyrkantiga fixering vid att avbytarna i matcherna måste värma upp i förutbestämda grupper. Inte Henrik Larsson. Han trivs innanför ramarna och behöver ingen bindel runt armen för att betraktas som en ledare. 

»Finländaren ser ut som en fågelholk. Söderberg ger honom en björnkram. Finländaren ler stelt, nästan skrämt.«

Sveriges egentliga lagkapten har egna problem. Precis som Henke ska Johan Mjällby nu lämna Celtic, och inför avresan till Tammerfors, där landslaget ska träningsspela mot Finland, skojar han med DN:s Lars Grimlund om att han minsann också lär bli ihågkommen i Glasgow.

– I alla fall av Celtics doktorer.

Mjällbys knän är utslitna och värker konstant. Kanske, funderar han högt framför journalisternas bandspelare, är det inte ens lönt att åka med till Portugal. Finlandsmatchen får avgöra det. Det blir rubriker av lagkaptenens öppna oro. Dessa får Lagerbäck att undra om Mjällby kanske felciterats eller åtminstone övertolkats, vilket i sin tur får Mats Olsson att kalla Lagerbäck för »Lögnarbäck« i sin nästa Expressenkrönika.

Spänningarna mellan lag och bevakare ökar. Kim Källström diskuterar pressetik med Olof Lundh och förklarar att han sällan har några problem med innehållet i artiklarna.

– Men det är överskrifterna, säger Kim. Överskrifterna!

– Överskrifterna? säger Lundh.

Först efter ett tag förstår han att mittfältaren syftar på rubrikerna.

Anders Svensson och Marcus Allbäck poserar i mästerskapskläderna inför EM 2004.
Välkammade? Anders Svensson och Marcus Allbäck är vänner, rumskamrater och proffs i Premier League. Båda har också flera gånger fått höra att de är för snälla.

Väl i Tammerfors undrar en finsk journalist om Henke Larsson ska starta i matchen. Tommy Söderberg vill inte svara på det men tycks glad över att frågan åtminstone ställs av ett nytt ansikte och inte av någon av de vanliga murvlarna han har i hasorna varje dag. Han slänger ur sig ett par travtermer: Henrik Larsson är ett »fullblod« och »det gäller att rycka tussarna i rätt tid«. Finländaren ser ut som en fågelholk. Söderberg ger honom en björnkram. Finländaren ler stelt, nästan skrämt.

– Underbart att vara här i Finland! utbrister Söderberg.

Henrik Larsson står över matchen precis som Fredrik Ljungberg. Mjällby gör 90 minuter och bestämmer sig för att resa med till EM. Marcus Allbäck gör två mål när Sverige vinner med 3–1, men även om han hade satt fem vet han sin plats i hierarkin. När rumskamraten och vännen Anders Svensson säger att han är osäker på hur mycket speltid det blir i Portugal svarar Allbäck:

– Men jag, då? Hur ofta tror du jag får starta nu när Henke är tillbaka?

Anders Svensson får ettor i betyg i båda kvällstidningarna efter Finlandsmatchen. Han sliter med självförtroendet. Frågorna han får handlar ständigt om konkurrenshotet från Kim Källström, och även om Anders inte vill medge det utåt gnager »Anders eller Kim«-debatten i honom. I VM två år tidigare var han den nya teknikern som alla ville se i startelvan. Nu är det Kim, Rennesproffset, som segrar i kvällstidningarnas ständiga webbomröstningar, medan Anders har blivit … ja, vad? Bakom sig i Southampton har han en rörig säsong, och när han just hade kommit tillbaka från en knäskada i april fick han en verbal snyting i Fotbollskväll, som gav plats åt Daily Stars bufflige krönikör Brian Woolnough. Inför en svensk miljonpublik kallade Woolnough Anders för »a dog« – en spelare som löper från straffområde till straffområde utan finess. »Ingen skulle betala pengar för att se honom spela«, fortsatte engelsmannen medan programledaren Mats Nyström nickade allvarligt i studion.

Visserligen tycker Anders att han har förbättrat sin defensiv i England, men a dog? Nej fan. Känslan kunde vara bättre nu när pingsten kommer och landslaget får tre dagar ledigt innan de sista förberedelserna före avresan.

Fredrik Ljungberg möter pressen inför EM 2004.
Påpassad. Expressens Olof Lundh sliter för att få rubriker av den alltid lika diplomatiske Fredrik Ljungberg. Arsenalspelaren har högerhanden i ett specialskydd. Frakturen han ådrog sig efter en duell med Cristiano Ronaldo i april är inte helt läkt.

När spelarna samlas igen är Gimo utbytt mot Stockholm. Petter Hansson har passat på att gifta sig med sin Anna under fridagarna, Allbäck har ätit räkor hemma i Göteborg och Micke Nilsson har funderat på vilken hans nästa klubb ska bli. Nu är det nära med Southampton och när han checkar in på Scandic Park ringer hans agent Kent Carlzon och säger att ett kontrakt i hemlighet snart ska faxas till hotellets lobby. 

– Du måste få ut alla andra från rummet när faxet kommer, säger Carlzon.

– Det är väl fan ingen som bryr sig om mig, svarar Micke, men han tassar ändå ner till lobbyn och vankar lite som en idiot fram och tillbaka innan maskinhelvetet till slut brummar igång, varpå han smyger fram och nyper faxet och rafsar dit sitt namn.

Så kan också en proffsdröm gå i uppfyllelse.

»Han grät efter sin första landskamp. Det gick så dåligt att han trodde han aldrig mer skulle få chansen.«

Fler spelare är på väg att byta klubb. Andreas Isaksson har blivit för bra för Djurgården, det ryktas om Barcelona för Henke och om Juventus för Zlatan. Medieintresset stiger och när en norsk reporter från Verdens Gang ber Zlatan trixa med en apelsin är anfallaren inte på humör.

– Du kan ta din apelsin och skala den och äta upp den, säger Zlatan. Det är nyttigt, bra vitaminer för dig.

Det skrattas i lokalen, men Aftonbladets Robert Laul skriver en artikel där den norske reportern går på om vilken ouppfostrad snorunge Zlatan verkar vara. De har inte så mycket att förlora, Sveriges största tidnings relation med Zlatan är redan dålig eller obefintlig. Tvåan Expressen gör däremot sitt bästa för att vårda sin kontakt med guldkalven. Därför får Zlatan dagen efter »apelsinbråket« förklara för Expressens Hans Linné att han inte längre kan vara sig själv när han pratar med journalister, och att det bara är med vissa han vågar skämta. Med Expressengänget gör han det fortfarande. Nu gnider han med tummen och pekfingret över tyget på Linnés tunna Lacostejacka och anlägger en spelat skeptisk min.

Skytteliga i kvalet

Spelare Mål
Marcus Allbäck 5
Mattias Jonson 4
Zlatan Ibrahimović 3
Anders Svensson 2
Fredrik Ljungberg 1
Andreas Jakobsson 1
Kim Källström 1
Mikael Nilsson 1
Olof Mellberg 1

Kvaltabellen

Pos Land Poäng Målskillnad
1 Sverige 17 19–3
2 Lettland 16 10–6
3 Polen 13 11–7
4 Ungern 11 15–9
5 San Marino 0 0–30

– Den är inte från 90-talet, säger Zlatan.

– Nej, säger Linné. Den är från 80-talet. Det gjordes mycket bra då.

Zlatan, född 1981, flinar och Mats Olsson sätter sig för att skriva en försvarande kärleksförklaring till landslagets mest omsusade spelare. 

Även Tommy Söderberg tar Zlatan i försvar, fast med högre brösttoner. Man talar ofta om Söderbergs värme och humanistiska perspektiv, men både kollegor och journalister vet: när topplocket ryker, då bör man hålla sig undan.

Nu drämmer Söderberg näven i bordet på presskonferensen och ryter till.

– Det är som barnet som sitter med sitt sandslott på stranden. Vi bygger upp, ni slår sönder!

Annons

Mest skit får Aftonbladets terrier Robert Laul som jagar allt från startelvor till pratminus om hotellsängar. Presschefen Jonas Nystedt gör sitt bästa på sin balansbräda mellan landslaget och journalistkåren. Han bestämmer sig för att ge Laul en varning.

– Du ligger farligt nära gränsen, Robert. Spelarna tycker att du rotar för mycket.

Laul är oberörd. Han knatar upp till Råsundas läktare för att se dagens träning och får sällskap av Nisse Andersson, förbundskapten för U21-landslaget när Henrik Larsson debuterade där. När en djupt fokuserad Henke på träningen smäller dit ännu ett distinkt avslut säger Andersson:

– Han grät efter sin första landskamp. Det gick så dåligt att han trodde han aldrig mer skulle få chansen. Sedan gjorde han mål i nästa och på den vägen är det.

Petter Hansson drar omkull Fredrik Ljungberg i en duell. Ljungberg, som har högerhanden i ett specialskydd, visar tydligt att han vill ha lugnare spel. Dessutom ogillar han valet av genrepsmotståndare. Polen missade EM på grund av att redan klara Sverige föll mot Lettland i sista kvalmatchen. Kanske vill de hämnas nu genom att sparka ner svenskarna? Men när matchen väl spelas tre dagar senare verkar polackerna redan vara i semesterläge. Henke nickar in 1–0 efter ett skruvat vänsterinlägg från Erik Edman. Sverige gör ytterligare två mål och Lars Lagerbäck säger »vi fick de svar vi ville ha« på sitt lågmälda sätt. 

Det är lördag kväll den 5 juni 2004. Leif »Loket« Olsson återvänder som tillfällig programledare för Bingolottos sommarfinal, Raymond & Marias Ingen vill veta var du köpt din tröja går upp som etta på trackslistan. På Stureplanskrogen Köket firar landslagsspelarna Polensegern och att lägerlivet på svensk mark nu är slut. Förbundskaptenerna har gett dem ledigt hela natten, men ingen är ens i närheten av att spåra ur. EM är nära nu och alla är överens om att med rätt inställning kan de åstadkomma något stort. 

Marcus Allbäck har två mästerskap bakom sig och tänker att det landslag som i morgon flyger till Portugal, det är det klart bästa han har spelat i. På flygplatsen i Lissabon väntar den blågula spelarbussen på dem. Över bussens fönster har ett lika torftigt som kaxigt nödrim skrivits dit: »Etta i kvalen, nu når vi finalen.«

Läs vidare som prenumerant

Du har läst den första delen av En gång i Portugal – Offsides sex kapitel långa berättelse om Sveriges EM-äventyr 2004. För att ta del av alla sex delar behöver man vara prenumerant på Offside. Det kostar 39 kronor i månaden, och du får tillgång till allt Offside producerar i både text- och ljudväg.
x
Artikeln publicerades i Offside 3-2021 (31 maj 2021) och är skriven av , .