I slutet av säsongen 2005 såg den dubble allsvenske skyttekungen Mats Lilienberg en match med division sex-laget Löberöds IF. Själv spelade Lilienberg i fyran med Höörs IS, där han varvat ner på karriärålderns höst. Nu fastnade blicken på en 20-åring som med ett kantigt löpsteg jagade efter bollar i Löberöds anfall. Lilienberg fick höra att killen i princip inte spelat någon fotboll mellan 14 och 18 års ålder. Han brydde sig inte så mycket om det. Och vad spelade det för roll hur steget såg ut när backarna ändå inte hann med? Dessutom gjorde löberödaren mål.
När Mats Lilienberg föreslog för Höörs klubbledning att de borde värva Fredrik Jensen, som spelaren hette, tyckte ingen att det var en bra idé. Höör siktade mot trean, skulle de leta förstärkningar i gärdsgården då? Det sades att Fredrik Jensen inte ens kunde göra tio på foten.
Lilienberg stod på sig. Och när en division fyra-spelare med sex landskamper, Bundesligameriter och 78 allsvenska mål står på sig betyder det något. En förvånad Fredrik Jensen fick komma till Höör och försöka.
Säsongen började. Mats Lilienberg häpnade över nyförvärvets fysik och intog en ny roll på planen. Han som alltid hade varit den kvicke som stack i djupet blev nu istället servitör åt den nye. Två tredjedelar in i serien hade Fredrik Jensen gjort över 20 mål. Lilienberg hade fått rätt. Men ändå fel, tänkte han.