Futsal – fotbollens hot eller frälsning?

I fotbollens kölvatten tar en gryende dottersport allt större plats. Och den tänker inte sänka tempot.

Begreppet »inomhusfotboll« är passé. Det är de tydliga med, de som verkar inom världens snabbast växande sport. »Futsal är inte fotboll som spelas inomhus; futsal är futsal.«

Det är lätt att förstå poängen. Även om sporten liksom traditionell fotboll går ut på att sparka in en boll i mål ser spelreglerna och förutsättningarna helt annorlunda ut. Planen är mindre, spelarna färre och speltiden kortare. Fokus ligger på intensitet och teknik. Dessutom sparkas den där bollen in i mål avsevärt oftare än i traditionell fotboll.

Med andra ord: futsal tycks vara idealt anpassad för dagens rastlösa samhälle. Måhända är det också därför som sporten, med rötterna i Sydamerika, har spridit sig så fort. På svensk mark börjar den nu också slå rot på allvar. Flera etablerade elitklubbar – IFK Göteborg, Djurgårdens IF, Hammarby IF, Gais och Örebro SK – har numera futsallag i sin verksamhet. Matcher TV-sänds. Svenska fotbollförbundet har tagit in sporten under sitt paraply. Futsal ingår numera också i förbundets utbildningsprogram, och den har fått en fartfylld logotyp där s:et är utbytt mot en femma för att symbolisera spelformen fem-mot-fem. Dessutom har man värvat den meriterade kroaten Matija Djulvat som förbundskapten, med ambitionen att lyfta svensk futsal till hög europeisk nivå. Precis som den svenska traditionella fotbollen en gång rekryterade utländsk know-how för att utvecklas.

Annons

»Lionel Messi och Cristiano Ronaldo har förklarat sina tekniska färdigheter med att de spelade mycket futsal.«

Etableringen går att klä i siffror: 2012 fanns det 120 000 registrerade futsalspelare i Sverige, nu finns det över 150 000. Det är fler än vad någon annan hallidrott har.

Så visst har de rätt, futsalmänniskorna, när de poängterar att de inte längre kan viftas bort som ett gäng som fjantar runt i ännu en form av innefotboll. Frågan är snarare om den traditionella fotbollen i Sverige på allvar borde börja oroa sig för konkurrensen.

 

Å ena sidan kan man invända att Kung Fotboll sitter rätt stadigt på tronen: med närmare 350 000 registrerade spelare över 15 år dominerar den svensk idrott. Å andra sidan finns det skäl att minnas sin historia. För det första har svensk fotboll fått sisådär 120 år på sig att växa till vad den är i dag. För det andra har även denna gigant ibland drabbats av kristider då man tvingats ta till hjälp utifrån. I slutet av 1940-talet var det George Raynor som svepte in med kunskap från fotbollens födelse­land England. Som förbundskapten förde han det svenska landslaget till ett OS-guld och två VM-medaljer. 30 år senare inkallades engelsmännen Bob Houghton och Roy Hodgson för att lansera det spelsystem som genomsyrar svensk fotboll än i dag.

Parallellen till futsalens värvning av en kroatisk förbundskapten är uppenbar. Precis som Raynor, som en gång i tiden inte bara skulle lotsa landslaget mot framgång utan också utbilda föreningar i klubbförvaltning, faller det på Matija Djulvats lott att ha ett brett perspektiv på svensk futsal. Med sig har han lång erfaren­het från Sydeuropa. Förutom moderna taktiska influenser blir Djulvats uppgift att professiona­lisera den svenska futsalrörelsen.

– Han har en professionell kunskap som ingen här är i närheten av. Den behöver sippra ner genom hela futsalträdet, ut till distrikten och föreningarna, säger Per ­Broberg, Svenska fotbollförbundets futsalansvarige.

Broberg är själv en symbol för utvecklingen. För fem år sedan heltidsanställdes han av förbundet. Sedan dess har han arbetat intensivt med att förankra den nya sporten i fotbollsfamiljen.

– Det tar tid att komma in i en så stor organisation. Men efter fem års tragglande har futsalen landat bra.

Potentialen är stor. Förhoppningen är att det faktum att futsal i huvudsak utövas när vanlig fotboll är på vintervila kommer att leda till att supportrar under försäsongen ska stilla abstinensen genom att stötta favoritklubben i varma inomhus­hallar istället. Det låter harmoniskt. Fotboll och futsal ska gå hand i hand och växa tillsammans. Men frågan är vad som händer i takt med utvecklingen. På seniornivå går säsongerna redan i dag in i varandra, vilket gör dubblerandet mer komplicerat. Det är bara att titta på innebandyns framväxt för att inse att det kommer en dag när spelare inte längre kan hålla på med två idrotter högt upp i åldern.

– Det måste bli så, medger Per Broberg. Om vi ska kunna mäta oss internationellt krävs det fler specialister. Spelarna måste prioritera sporten.

Så frågan är: När stjäl futsalen den första stora talangen från fotbollen? Eller mer tillspetsat: Hade den omotiverade 16-åriga talangen Zlatan Ibrahimović, som inte platsade i Malmö FF:s junior­lag, valt den intensiva och tekniska futsalen om sporten varit stor på hans tid?

 

En som har följt futsalens framväxt från första parkett är 31-årige Nicklas Asp. Sedan den första futsallandskampen 2012 har kaptensbindeln suttit på hans arm. Numera är han också det högsta ideella hönset i IFK Göteborg Futsal.

– Man kan säga att vi är där innebandyn var för tio eller femton år sedan, när den fick en explosionsartad utveckling, säger han. Skillnaden är att vi har starka varumärken från början, så vi har ytterligare en push.

Annons

Asp medger att han genom åren upplevt en del motsträviga klubbledare som viftat bort sporten som nonsens. I dag är utmaningen inte så mycket klubbarna som fansen.

– När supportrarna hoppar på futsaltåget kan vi ta nästa kliv. Många har uppfattat det som att vi tar en genväg. Här kommer vi och tror att vi kan smälla på Blåvittmärket på bröstet och så får vi alla supportrar med oss. Den tanken kan jag förstå. Samtidigt tror jag inte att alla har insikten som behövs. Vi som driver föreningen gör det helt ideellt, och alla är Blåvittsupportrar. Så vi är ju verkligen en supporterförening.

Vad betyder supporterbiten för futsalen?

– Precis som alla fotbollsföreningar kommer vi att stå och falla med hur stort supporterfölje vi har. Om supportrarna vill stödja oss blir det en positiv spiral. Med publikintäkter kommer sponsorer och medier. Målet är att bli en professionell organisation, där vi kan avlöna personer för att sköta föreningen och ha professionella spelare som bara spelar futsal.

Är det då ni börjar »sno« talanger från fotbollen?

– Vi kommer aldrig att kunna konkurrera med fotbollen om de allra bästa. Men om det finns större förutsättningar att livnära sig på futsalen kanske man i framtiden väljer bort Superettanfotboll för ett proffskontrakt om man har större chans att lyckas inom futsalen.

 

Även förbundets futsal­ansvarige Per Broberg menar att fotbollen kan koppla av: futsal ska inte betraktas som ett hot.

– För oss är samarbete helt avgörande. Nu handlar det om att få en proffsigare struktur på plats, och då behöver vi dra nytta av fotbollens organisatoriska försprång. Tanken är att komplettera fotbollen, och till och med att utveckla den, på samma sätt som i Sydamerika och Sydeuropa.

Broberg har en poäng: i de länder där futsalen är som störst har konkurrensen uteblivit. De bästa futsalspelarna på ungdomsnivå blir fotbollsproffs oavsett. Och att sporterna gynnar varandra visar de senaste årens två dominerande fotbollsspelare. Såväl Lionel Messi som Cristiano Ronaldo har förklarat sina tekniska färdigheter med att de spelade mycket futsal under ungdomsåren.

Ur svensk synvinkel är det goda nyheter. I flera decennier har svensk fotboll efterlyst tekniska talanger, något som man själv rått viss bot på genom att på senare år fostra färre gnetande grusplanslöpare i knickers och fler bollkära löften på snabba konstgräsplaner, den så kallade »konstgräsgenerationen«. Kanske kommer framtida kullars kännetecknande benämning att vara »futsalgenerationen«? I lagkapten Nicklas Asps värld hade det varit en dröm.

– Om futsalen implementeras mer och mer på ungdomssidan skapar det både bättre fotbollsspelare och fler futsalspelare. Så … win-win!