Irina Yevtushenko har en vit NK-kasse i famnen för att jag ska kunna urskilja henne i folkvimlet på Kievs järnvägsstation.
– Välkommen till Ukraina! säger hon när jag ger mig till känna. Är du hungrig? Har resan gått bra?
Irina, klädd i skimrande paljettblus och med solglasögonen chict uppfällda på hjässan, överräcker tågbiljetterna och visar mig till min plats på tåg 166. Jag tackar henne för att hon hjälper mig tillrätta.
– Vi ses på matchen, säger hon innan hon skuttar ner på perrongen.
Publicerad 2017-10-25 Artikeln är skriven av Christian Daun.
