I ett av världens mest korrupta och fattiga länder, där invånarna varje dag kämpar för att glömma ett blodigt inbördeskrig, är presidenten övertygad om att den enda vägen ur misären är att satsa på fotbollslandslaget. Inför Sierra Leones viktigaste landskamp på flera år fick tre svenskar ordern: »You must win!«
Jag känner hur t-shirten klibbar fast på ryggen när jag ställer mig i passkön. Huvudet dunkar av uttorkning och en mygga surrar förbi mitt öra. På flyget läste jag att det finns »mer malaria i Sierra Leone än någon annanstans i världen«. Jag rollar in mig med det myggmedel – Mygga – som jag köpt hemma i Sverige. Två sierraleonier, med varsin kulspruta hängande över axlarna, tittar nyfiket på mig.
Kön står stilla. Sorlet är öronbedövande. Stora svarta män i färgglada dräkter är vansinniga för att de inte får gå före i kön. Ännu större män är ännu mer förbannade över ilskan som riktas mot dem. Jag vinglar till. Det är över 40 grader i rummet. Jag tittar upp i det tak som täcker Freetown International Airport. Det är mögligt och har fullt av spindelväv över fläktarna. Svetten rinner längs mina smalben.
– Come, come!
Tack för att du läser Offside
Teckna en prenumeration eller Logga in för att fortsätta läsa.
