En annan tid.
Biljetterna till sommarens EM-final på Wembley, med kapacitet för 90 000 åskådare, sålde slut på under en timme. Sveriges landslag reser till England som en av utmanarna till guldet.
När Sverige för 38 år sedan vann damernas första EM-slutspel i samma land var de inte välkomna på de stora arenorna. Pokalen lyftes i Luton på en plan som hade lämpat sig bättre för gyttjebrottning. Men spelarna var härdade.
Här berättar de själva om den mödosamma men lustfyllda vägen till det som fortfarande är landslagets enda tunga titel.
Kvalspelet till det första Europamästerskapet för damer pågick i ett och ett halvt år. 16 lag fördelade på fyra grupper.
»Mot vår vilja bestämde Uefa att vi skulle spela med fyrans storlek på bollen«, säger lagkaptenen Anette Börjesson. »Vi var vana vid femman från klubblagen. Det tog alltid några träningar att hitta tillslaget på den där jäkla handbollen.«
»Det ifrågasattes om vi överhuvudtaget kunde spela«, säger Pia Sundhage. »›Kan ni spela fotboll?‹ hade vi hört i hela våra liv. Så vi hade nog lite skinn på näsan.«
Sverige vann sin grupp och blev semifinalklart efter sex raka segrar och 26–1 i målskillnad. Sedan den första landskampen på Åland tio år tidigare (0–0 mot Finland) hade landslaget utvecklats snabbt, och i Ulf Lyfors fanns för första gången en heltidsanställd förbundskapten.
Du har väl inte missat?
