En svensk EM-historia – EM 2016

När EM startade bodde det en halv miljon människor i Sverige med rötter i något av de övriga 23 deltagande länderna. Vilka hejade de på? Och vad säger det om oss? Offside reste mellan hopp och förtvivlan i syfte att förstå vad några matcher kan betyda för känslan av samhörighet, stolthet och framtidstro.

Tanken var att mitt EM skulle börja i en brun tegelvilla i västra Göteborg. I mitt vardagsrum, i min soffa. Där skulle jag sitta med Donnie, en rumänsk rom i min egen ålder som försörjer sin familj i Rumänien genom att tigga utanför min lokala matbutik. Tillsammans skulle vi titta på öppningsmatchen mellan Frankrike och Rumänien.

Under våren lade jag ibland en tia i hans pappmugg, några gånger sträckte jag fram en tjuga när han satt där på sin dyna. Men det har också hänt att jag cyklat hemåt med matkassar dinglande under mitt styre och insett att jag glömt bort honom. »Satt han där i dag?« har jag funderat när jag packat upp mat hemma i köket. Man glömmer allt oftare bort dem. Trots att de blivit så många.

Annons

Vi har försökt kommunicera. Det jag förstått är att han vanligtvis bor med sin fru och sina två barn i ett område i norra Rumänien, att hans fru blev sjuk – något med magen – och att han lämnade sin familj i hopp om att tjäna tillräckligt mycket pengar för att täcka sjukhuskostnaderna. Så han kom till Sverige, till min matbutik. Morgon som kväll satt han där. »Hej«, sade han till alla som gick förbi. »Hej då« när man passerade igen. Så frågade jag honom en gång om han ville komma hem till mig och titta på Rumänien–Frankrike. Jag vet inte om han förstod i vilket syfte, men jag försökte förklara. Kände han någon stolthet när Rumänien spelade? Ville han att de skulle förlora? Vem känner en rumänsk tiggare i Sverige samhörighet med? Hur såg han på framtiden? På Sverige? Han tackade hur som helst ja till min inbjudan.

Två veckor senare var han borta, bara några dagar före matchen mot Frankrike. En ny rom satt utanför min Icabutik, med en annan dyna under knäna.

 

Därför börjar mitt EM istället vid en bardisk i centrala Göteborg. Det är en ljummen fredagskväll och jag beställer vitlöksmarinerade sniglar och en Kronenbourg 1664. Jag befinner mig på den krog där de flesta fransmän som bor i Göteborg samlas när deras hemland spelar fotboll. Eller rugby. Eller bara när de vill knyta an till sina rötter och umgås med gamla landsmän. Totalt bor 9 500 utlandsfödda fransmän i Sverige och enligt min enda fransk-svenska vän är »hälften av dessa män i 55-årsåldern som förälskade sig i en blondin på 80-talet – troligen en flygvärdinna – vilket ledde till några barn innan skilsmässan var ett faktum«. Det må vara en nidbild av den typiske fransosen i Sverige, men helt tokig är den kanske inte ändå. Till höger och vänster om mig på restaurangen sorlas det med charmant fransk-svensk brytning. Flera av gästerna är grånade herrar utan ring på fingret och med minst ett spanande öga på de kvinnor som kliver in genom dörrarna. Många på krogen verkar känna varandra sedan tidigare. Vid kindpussandet slår de över från svenska till franska. Ett fåtal har klätt upp sig i den blå landslagströjan.

Ça va?

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?