Jag hinner bara skaka hand och presentera mig innan 14-årige Jacob Härdelin ställer den brännande frågan.
– Är du för eller emot pyroteknik?
Det är en timme till avspark i Torns IF:s sista division två-match för säsongen när ett par av klubbens unga ultrassupportrar anländer till Tornvallen i Stångby utanför Lund. Iklädd en tunn, egentryckt Tornhalsduk och svart jacka av märket North Face, traskar Jacob bort till en träläktare. Den kommer inte att belastas den här dagen, när hans favoritlag möter topplaget FK Karlskrona. Torn har valt att spela på den läktarfria konstgräsplanen, och under matchuppladdningen spekuleras det i om beslutet beror på kommunen som vill skydda gräsmattan eller lagledningen som tror att poängchanserna ökar på konstgräs.
Jacob Härdelin och hans jämngamla ultrasvänner vet vad de tycker om valet av spelplan. Gräsfrågan tillhör ett åsiktspaket som inte sällan förenar svensk ultraskultur. Nej till konstgräs, Red Bull och modern fotboll. Ja till 51-procentsregeln, levande läktarkultur och pyroteknik.












