Spelstopp revisited – om pengar, nervositet och kärlek

Text: Anders Bengtsson

– Jaha, då så, sade Johan.

Det var ett par veckor efter sommarledigheten 2018 och vi hade haft ett gäng möten med vår VD Anna Falck. Vi hade vänt och vridit på de ekonomiska siffrorna, kikat på vad vi kunde spara in på, funderat på om vi kunde hitta nya intäkter.

Under några månaders tid hade jag också förklarat för bolagets ledningsgrupp hur vi resonerade, varför vi så gärna ville det här.

Så när jag berättade för Johan att även styrelsen stod bakom vår vilja att avsluta samtliga samarbeten med spelbolag, var det med ett nervöst leende på läpparna som Johan sade »Jaha, då så.«

Nu fanns det ingen återvändo. Vi hade slagits för ett beslut som innebar att vi med omedelbar verkan tackade nej till 500 000–700 000 kronor varje år, nu var det upp till oss att se till så att inte Offside tvingades lägga ner hela verksamheten. Vi var fullt medvetna om det höga spel som vi spelade.

I flera år hade Fotbollsmagasinet Offside kämpat med näbbar och klor för att inte göra minusresultat. Annonsintäkterna, trots spelbolagens injektioner, var ständigt vikande (under mina 14 år på Offside har annonsintäkterna halverats – från nästan tre miljoner/år till 1,5 miljoner/år).

Det skissades på att lansera en ny podd, en prishöjning på tidningen diskuterades … Vi pratade om att göra en föreställning som utgick från Offsides podcast och som förhoppningsvis kunde generera nya intäkter. Men allt var ändå väldigt oklart. Det enda som var klart var att vi skulle gå ut med beslutet i oktober.

Våra annonssäljare Nisse och Henning kontaktade spelbolagen som hade avtal med oss. Avtalen revs eller sades upp. Vi skrev ihop ett pressmeddelande. Johan och jag spelade in en kort film som vi skulle sprida i våra sociala medier. »Kanske typ Resumé uppmärksammar oss«, tänkte vi. »Kanske blir några prenumeranter glada och förlänger sin prenumeration«, hoppades vi.

 

Oktober kom. Vi berättade om »Spelstopp«. Och det small till! Vi hamnade på sidan 100 på text-TV! På sidan 303 kunde man läsa varför. »Magasin slutar med spelreklam«, stod det i rubriken. Ekot, DN Kultur … ja, faktiskt de flesta tyngre mediehus skrev eller rapporterade om oss.

Det var några overkliga dagar. Vårt beslut att avsluta samtliga annonssamarbeten med spelbolag och nätcasinon slog kanske inte ner som en bomb. Men det var en stor grej i några dagar och uppmärksamheten blev så mycket större än vi hade kunnat föreställa oss.

Inom ett par veckor hade Offside fått nästan 1 000 nya prenumeranter. Vi överöstes med kärlek och stöttning. Några nya prenumeranter hörde av sig och var ärliga: »Jag är inte särskilt intresserad av fotboll, men jag vill stötta er i ert ställningstagande.« Andra berättade om sina egna eller någon närståendes spelproblem och hur jobbig man upplevde spelbolagens aggressiva marknadsföring.

Glädjande nog visade det sig också finnas företag som uppskattade vårt beslut, företag som ville hjälpa oss. Några klev in och köpte annonsplats, samtliga med budskapet att de gjorde det för att vi vågat gå emot strömmen. Offsides Spelstopp nådde hela vägen in i The Guardians styrelserum, där det diskuterades liknande principbeslut.

 

Den nya tillströmningen av prenumeranter och annonsörer var inget vi hade räknat med, och plötsligt förstod vi att det kanske skulle gå ihop ekonomiskt.

Nu har det gått ett år, och för någon vecka sedan satt jag med kommande års budget. Jag kikade då på 2018/2019 resultatrapport. En vinst på strax över 300 000 kronor. Svarta siffror alltså, för första gången på tre år. Det är såklart något vi är oerhört glada över, men bakom dessa siffror finns det också en besvärlig sanning. Siffrorna viker på nytt neråt. Spelstopp var, på kortare sikt, en ekonomisk framgång. De nya prenumeranterna, de nya annonsörerna, samt vårt medvetande om att varje krona måste ge resultat, hjälpte oss. Orup hjälpte oss. Artisten, och den mångårige prenumeranten och poddlyssnaren, donerade 100 000 kronor till oss efter en spelning i Globen. Offside Live, den där föreställningen som vi spånade på i augusti i fjol, blev av. Fem utsålda kvällar gav oss välbehövliga intäkter.

Men som Janne Andersson brukar säga: Då var då, nu är nu.

Den skjuts vi fick på grund av Spelstopp har avtagit i fart. Vi verkar i en bransch som kämpar på många olika plan, tidningsredaktion efter tidningsredaktion skär ner på både personal och ambitioner. Vår norska motsvarighet Josimar meddelade nyligen att man är på ruinens brant, hårdrocksmagasinet Close-Up berättade nyss att man efter 28 år tvingas ge upp. Amerikanska Sports Illustrated ska minska personalen med hälften. Vi vill inte gå åt det hållet. Vi vill satsa framåt, bli ännu bättre. Och vi tror på riktigt att det går.

 

Om bara ett par månader fyller Fotbollsmagasinet Offside 20 år. I 20 år har Offside producerat fotbollsjournalistik i yttersta världsklass (så är det bara, finns ingen anledning att hymla om det), genomarbetade reportage som inte har gått att läsa någon annanstans.

När Offside diskuterades för 20 år sedan var det några i branschen som dömde ut affärsidén innan den ens blivit verklighet. Långa texter om fotboll? »Fotbollsspelare kan inte prata och de som gillar fotboll vill inte läsa«, fick grundarna Tobias Regnell och Mattias Göransson höra mer än en gång. 

I dag hissar jag upp mitt långfinger till alla som tvivlade. Och öppnar upp min famn för en enorm kram till alla som under åren visat sin uppskattning för Offside. Alla lösnummerköpare, alla prenumeranter, alla poddlyssnare, alla annonsörer – ni har varit helt avgörande för Offsides första 20 år. Ett innerligt tack till er. Och tack till Orup!

Men jag tvingas också sträcka ut en hand. Vi kommer fortsättningsvis behöva er hjälp. Vi behöver behålla våra prenumeranter och vi behöver få nya om vi ska kunna hålla samma ambitionsnivå på vår journalistik.

För att smyga igång firandet av våra 20 första år drar vi därför i dag igång en kampanj som kommer att pågå i 20 dagar. Tecknar du en prenumeration inom 20 dagar betalar du endast totalt 20 kronor de första två månaderna (för detta får du hem ett nummer i brevlådan och tillgång till hela vår webb som rymmer mer än 1 000 reportage). Därefter blir det ordinarie pris, som är 39 kronor/månaden (ingen bindningstid).

Vi vill att du åtminstone ska ge oss en chans. I gengäld lovar vi att jobba stenhårt för att du ska bli nöjd. Vi ska fortsätta underhålla, granska och berätta om fotbollens värld som ingen annan kan eller vill göra.

Utöver kampanjpriset kommer vi så klart att fira Offsides 20 år på olika sätt. Det kommer att synas i tidningen, höras i podden, synas på hemsidan och … i teatersalongerna. Det blir en ny föreställning våren 2020 (mer om detta senare i höst)! Så jävla kul!

Klicka på den här länken om du vill testa Offside för 20 kronor.

Mot 20 nya år! 

Anders Bengtsson
Chefredaktör och ansvarig utgivare

Publicerades 7-10-2019. Artikeln är skriven av .
Annons

Offside nominerade till Tidskriftspriset

Offside är en av fyra nominerade till Tidskriftspriset i kategorin »Årets grepp« för Spelstopp. Juryns motivering lyder: »Med publicistiskt mod att ta grepp om moralen lyckades en ganska liten spelare sätta stort avtryck. Fotbollsmagasinet Offside införde #spelstopp, sa nej till spelbolagen och vann såväl nya intäkter som respekt och genomslag.«

Dessutom gläds vi med vårt systermagasin Filter som nominerats till Årets omslag för Filter #66, med motiveringen: »Vi nappar direkt på omslagets eleganta dramaturgi. Här komponeras ett scenario med granskning kring den norska laxmaffians korrupta metoder, kryddat med en flirt till ungdomsserie-snackisen Skam. En gedigen och professionell framsida som visar baksidan av den norska fiskindustrin. Detta omslag skäms verkligen inte för sig.«

Här kan du läsa om alla nominerade.

Publicerades 3-10-2019. Artikeln är skriven av .

Hagi, tränarpussel och »Säffle-Gunnar« i nya numret av Offside

Årets femte Offsidenummer börjar i dag landa hemma hos våra prenumeranter. På torsdag dyker Gheorghe Hagis gladlynta, åldrade nylle upp i butikshyllor runtom i Sverige, och redan nu finns hela numrets innehåll att ta del av här på offside.org. Så vad är det för innehåll?

I omslagsreportaget tillbringar Fredrik Tillberg och Daniel Nilsson en helg med Hagi i Rumänien. Landets största spelare genom tiderna har återvänt till sin hemort vid Svarta havets kust för att bygga upp en egen akademi på ett majsfält. Till sin hjälp har han Gheorghe Popescu, sin svåger och vapendragare från VM 1994, och en stab av människor som ytterst sällan säger emot mannen som vill ta ett akterseglat fotbollsland tillbaka till de stora scenerna. Läs Offsides reportage: I Hagis kungarike.

I morgon, tisdag den 1 oktober, är det 50 år sedan en svensk föll död ner i en korsning i centrala Marseille. Beroende på vem man frågade var han känd som en stor fotbollsspelare – eller en tragisk figur med skulder och alkoholproblem. På papperet ser det ut som en i raden av klassiska uppgång-och-fall-historier. Men det är något med Gunnar »Säffle« Andersson som aldrig slutar fascinera fotbollsvärlden. Vad? Henrik Ekblom Ystén skriver om Gunnars livsöde: Une grande tragédie.

Hur är egentligen livet som elitfotbollstränare? En måste påminna sig själv om att ha »fokus på familjen« när han kommer hem och en annan känner sig som »världens sämsta person flera gånger i veckan«. De får bra betalt för att arbeta med det de älskar mest, så varför verkar den svenska tränarkåren ändå inte må särskilt bra? Anders Bengtsson pratar med några av Allsvenskans tränare om stressen, pressen och uppoffringarna som »drömjobbet« innebär och låter dem lätta sina dåliga samveten. Läs reportaget: Trassligt drömjobb.

Kalle Karlsson är fotbollsjournalisten som blev tränare i en tid då den taktiska utvecklingen utvecklades i raketfart. Hur gör han för att hänga med, och hur länge kan han fortsätta dubbeljobba? Hans gamla kollega Johan Orrenius åkte till Stockholm för att fråga. Läs porträttet: Kalle och fotbollsfabriken.

Dessutom intervjuar vi Richard Magyar om hans rymdfunderingar och James Keene om alla hans flyttar, låter den satiriske illustratören David Squires förklara varför han saknar Sepp Blatter, frågar Bosse Andersson om favoritfrukter och favoritlåtar samt gratulerar den förre djurgårdaren Nahir Oyal till SM-guldet i footgolf. Bland mycket annat.

Ta del av hela numret här: Offside 5/2019. Och skriv gärna till oss vad ni tycker: redaktion@offside.org. Vi blir glada av all tänkbar läsarfeedback.

Trevlig läsning!

Publicerades 30-09-2019. Artikeln är skriven av .

»Hello Mr Fucking 90 pound!«

Text: Johan Orrenius

I januari i år fick jag ett mejl från Peter Joelsson. Han presenterade sig som »lagkapten i Grebbestads IF 1985« och berättade att det den säsongen var hans uppgift att hålla koll på en 18-årig Dennis Wise. 

Dennis Wise i siffror:
168 centimeter
3 månader i Grebbestads IF 1985
21 A-landskamper för England
376 matcher för Chelsea FC
68 gula kort i Premier League
100 % aggressivitet

Syftet med Peters mejl var annars att avslöja att Wise i juli, 34 år efter sitt första besök i Grebbestad, skulle återvända till Bohuslän för en down the memory lane-dag med spelare och ledare som var med när det begav sig. Kanske kunde det vara något för Offside att skriva om? föreslog Peter. 

Ja, kanske det, tänkte jag. I mitt huvud såg jag ett kortare reportage framför mig där en reporter agerade fluga på väggen vid återträffen. Inget sensationellt upplägg, men det lät som en trevlig sommarläsning. Kanske med ett matigt tillägg till: »Andra engelska spelare som prövade lyckan i Sverige före det stora genombrottet« (Teddy Sheringham, Peter Crouch, och så vidare).

Tiden gick. Och när vi framåt våren kontaktade Peter och andra Grebbestadsprofiler blev Wisebesöket allt luddigare. Ingen exakt dag var spikad. Ingen verkade heller ha en direktlina till Wise. Klart var att han skulle till Sverige för att se sin son spela Gothia Cup och »möjligen« skulle det då bli en sväng till Grebbestad också. »Möjligen«. Det lät för osäkert. Vi blåste av jobbet. Och internt på redaktionen hade vi lite roligt åt att Peter och hans gamla Grebbestadskompisar verkade ha sålt skinnet innan björnen var skjuten. GP hade till exempel redan skrivit om det planerade finbesöket.

För några dagar sedan kom ett nytt mejl från Peter Joelsson. I mejlet fanns också två sommarbilder från ett soligt Siljevi IP. Och på båda bilderna syntes Dennis Wise. Det hade alltså gått vägen. Den kändaste spelaren som burit GIF:s rödsvarta tröja hade verkligen dykt upp.

– Men ni hade ändå inte haft något för att vara här för Dennis ville absolut inte prata med pressen, säger Peter när jag ringer upp honom.

På ett sätt har Peter fel i det. För under samtalet med honom förstår jag att det egentligen inte var Dennis Wise som var storyn den där sommardagen, utan den äldre herren i solglasögon som också syns på bilderna från Siljevi. Hans namn: Bengt Mattsson.

Bengt Mattsson i siffror:
44 år i Grebbestads IF:s styrelse (1962–2006)
35 år som ordförande (1971–2006)
31 år som lagledare (1975–2006)
13 år som hedersordförande (2006–2019)

Bengt Mattsson somnade in den 27 augusti i år. Han blev 82 år gammal. En av de sista sakerna han fick uppleva på sitt älskade Siljevi IP var återträffen med Dennis Wise.

– Bengt var verkligen Mr Grebbestad, säger Peter. En sann eldsjäl som i många år bar föreningen. Och det var helt Bengts förtjänst att Dennis och hans lika gamla kompis Sean Priddle kom till Grebbestad -85. De lånades ut från Wimbledon där Bengt hade kontakt med [målvakten] Dave Beasant. 

Under månaderna i Sverige bodde Dennis Wise och Sean Priddle i Grebbestads klubbstuga. Deras lön var 90 pund i veckan. 

– Det första Dennis sa när han fick se Bengt i somras var: »Hello Mr Fucking 90 pound!« Men det var ett väldigt kärt återseende. Och jag såg också att det betydde mycket för Bengt. Han hade cancer både här och där och visste att han inte hade lång tid kvar. 

Som åtta år äldre lagkapten var det Peters uppgift att tygla Wise heta humör under höstmatcherna i gamla division tre 1985. Trots sin korta längd satsade den 18-årige engelsmannen stenhårt i duellerna, oavsett hur stor motståndaren var.

– Jag minns första träningen, säger Peter. Vi skulle leka kvadraten som vanligt på uppvärmningen. Dennis bara kastade sig in med dobbarna före. På matcherna lät han hela tiden. »Yes, yes, yes!« ropade han till oss eftersom han ständigt ville ha bollen. Och så var det mycket »fuck you« förstås. Och »fuck«. Och »fucking«. Det var nytt för oss.

Redan efter några matcher hade både Wise och Priddle fått ett rykte bland seriens domare. Peter minns en bortamatch mot Heimer, då domaren redan före avspark försökte tämja de utländska spelarna.

– Domaren sa: »I don’t want to hear fuck, fuck, fuck. OK?« Dennis och Sean nickade. Sedan skrek de »bloody wanker« under matchen istället. Det visste inte domaren vad det betydde.

Enligt Peter trivdes engelsmännen utmärkt i lilla Grebbestad (även om Dennis tyckte att 90 pund i veckan var för snålt). Laget spelade typiskt brittiskt med långbollar och fysiskt spel. De bodde gratis och åt på Gästis varje dag utan att betala. De drack öl och dansade disco på helgerna. Och så hyrde de videofilmer på Shellmacken.

– Men de lämnade aldrig tillbaka filmerna. En som jobbade på Shell fick till slut själv åka till Siljevi och hämta dem.

Efter några månader var Dennis Wise tillbaka i England. Men ordföranden Bengt Mattsson var nöjd med lånen och året efter anslöt en ny engelsman till bohuslänningarna: forwarden Errington Kelly.

Peter Joelsson:

– När Kelly var på väg med båt till Sverige hörde jag hur Bengt förhandlade med honom på telefon. Han visste inte så mycket om honom som spelare och jag hörde att han sa: »We don’t want to buy the pig in the sack!« Men förhandlingen löste sig och under samtalet tog Bengt plötsligt en paus och ropade till mig att jag skulle köra till färjehamnen i Göteborg och hämta Kelly. »Hur vet jag hur han ser ut då?« frågade jag. Då satte Bengt telefonen mot örat igen och frågade Kelly: »Are you black?«

Peter körde till Göteborg och hittade sin nya lagkamrat, som blev Grebbestads bästa målskytt 1986.

I skrivande stund ligger Grebbestad tvåa, på kvalplats, i division två norra Götaland. I hemmamatchen mot Åmål den 7 september hölls en tyst minut till Bengt Mattssons ära. Laget spelade med sorgband och vann med 3–1.

– Det kändes väldigt fint, säger Peter. Bengt älskade föreningen och laget. Sista gången han såg laget på Siljevi var han väldigt dålig. Han kunde inte riktigt gå, men följde matchen från en bil som fick tillåtelse att parkera snett bakom ena målet. Han var otrolig. Och så fick han träffa Dennis en gång till också.

Publicerades 19-09-2019. Artikeln är skriven av .
Annons

Offsidewebben växer

I dag lämnar vi nummer 5/2019 till tryck. I väntan på det nya numret har vi nu sett till att tanka vår hemsida med ännu fler guldkorn ur Offsidearkivet.

Det digitala utbudet på offside.org växer hela tiden och värdet i en prenumeration för 39 kronor i månaden likaså. Nu är det exempelvis möjligt att läsa om världens första trelagsmatch, allsvenska semestrar och Championship Manager-ikonen Tonton Zola Moukoko.

Åtta läsvärda texter som nu finns att läsa digitalt:

»Vi var ett väloljat kollektiv och vann allt som gick att vinna«
Grannarna i Malmö vet inte vem han är. Men poliserna i Belgrad ser mellan fingrarna när Dusko Radinovic kör mot rött.

INNOVATÖRERNA
Fotboll mot tre mål? Jodå, det går. Offside var på plats när världens första trelagsmatch spelades i Bilbao.

En allsvensk semester
Allsvenska spelare jobbar som mest när andra njuter av sommaren – och tvingas ta med pulsklockor när de äntligen får ledigt.

Tonton Zola Moukoko om orimliga förväntningar
På datorskärmen snittade Tonton Zola Moukoko 50 mål per säsong. På planen tog karriären en annan v­ändning.

En oväntad vänskap
Det fanns en tid då Zoran Lukić var Sveriges mest ­hyllade tränare. Hösten 2016 tvingades han slåss med näbbar och klor för att rädda Ljungskile SK kvar i Superettan.

I valet om kvalet
Vilket är världens krångligaste kvalsystem? Och borde Allsvenskan tänka om?

Kvalet som aldrig borde ha lirats
Det började med Jones Kusi-Asare och slutade i ett konferensrum på Hisingen. Offret: en uppstickande klubb från norr.

Maradonas ökenvandring
Efter fem års frånvaro var Diego Maradona 2017 tillbaka som tränare – i Förenade Arabemiratens andraliga. Vad sysslade han med där?


Tips! Klicka dig in på fliken »Nytt på webben« och bläddra själv bland nya och gamla reportage som nu finns att läsa digitalt.

Publicerades 17-09-2019. Artikeln är skriven av .